Ϸվ

Index
Previous
Next
Full text
Verbatim report of proceedings
XML77k
Monday, 16 December 2024-Strasbourg

17. Right to clean drinking water in the EU (debate)
Video of the speeches
Minutes
MPphoto

Presidente. – L'ordine del giorno reca la dichiarazione della Commissione – Il diritto all'acqua potabile nell'UE.

La parola al commissario Fitto, a nome della Commissione, per cinque minuti.

MPphoto

Raffaele Fitto, Executive Vice-President of the Commission. – Madam President, honourable Members, water is the basis of life, wet worldwide, more than 2billion people do not have access to safe drinking water. In the EU, thankfully enough, the situation is very different: around 96% of our population can rely on clean drinking water. This high percentage is due to the collective success of the EU drinking water policy, which has been in place for almost 40years. But there is no reason to celebrate, because that same statistic also implies that around 20million EU citizens still do not have direct access to clean drinking water. This is not acceptable.

To address this situation, the European Union adopted the recast Drinking Water Directive back in December 2020. The recast was a direct response to the European citizens' initiative 'Right2Water' and contributes to the United Nations Sustainable Development Goal6: 'clean water and sanitation'. Member States had to transpose this directive into national law by January 2023. Many were delayed, some even until today. Meanwhile, the Commission has started assessing the transpositions.

The first objective of the recast was to better protect human health. This was done in three ways: first, by updating quality standards to meet or even go beyond the latest recommendations of the World Health Organization, including on PFAS, endocrine disruptors and microplastics; second, by taking a supply‑chain approach to manage water‑quality risks and focusing more on pollution at source; third, by adopting new hygiene standards for contact materials to prevent harmful substances from leaching into the drinking water.

Besides looking at the quality of the drinking water, the directive also aims to ensure access to clean water, in particular for vulnerable and marginalised groups. Making drinking water available in public spaces is one important part of the solution. At the same time, Member States also have to reduce water leakage. On average, 23% of treated water is lost each year through leaks in distribution networks. In some countries, this goes up to 50%. This means that we have much more to do as a Union. I therefore urge all Member States to work on the implementation of the Drinking Water Directive provisions as soon as possible.

Honourable Members, water is under severe stress. The combination of climate change, especially the increased risk of prolonged droughts and the salinisation of fresh water due to sea‑level rise, together with pollution and the loss of healthy ecosystems and green infrastructure, means that water stress will become a reality in many regions of the EU. In some regions this is already the case. I welcome, therefore, Ϸվ's continued leadership on water‑related issues. In particular, I welcome your forthcoming own‑initiative report on water resilience. The Commission has clearly defined water resilience as one of its key priorities.

In the upcoming water resilience strategy we will look at all aspects of water security, from the source to the sea, but especially what happens in between. The longer we keep water in our aquifers and in our ecosystems, the more we can benefit from it. Together with an effective implementation of the recast Drinking Water Directive and the support of funding instruments such as the cohesion funds and the activities of the European Investment Bank, I trust that our forthcoming water resilience strategy and the related initiatives will further improve access to clean drinking water for our citizens.

I now look forward to your questions.

MPphoto

Esther Herranz García, en nombre del Grupo PPE. – Señora presidenta, el acceso al agua debe ser una prioridad para cualquier Administración del mundo. Aprecio las iniciativas impulsadas durante los últimos años a nivel de la Unión tras la iniciativa ciudadana europea Right2Water, de cuyo informe en esta Casa fui ponente alternativaen 2015.

Según el 6.º Objetivo de Desarrollo Sostenible de las Naciones Unidas, hay que garantizar el acceso al agua potable y al saneamiento, como estrategia fundamental para mitigar el cambio climático en los próximos años. Y, en España, donde las sequías son estructurales, somos conocedores de esta realidad.

Según las estimaciones de la Agencia Europea de Medio Ambiente, la escasez de agua es algo que va a agravarse como consecuencia del cambio climático, especialmente en el sur de Europa. Ante esta situación es primordial plantearse cómo podemos mejorar las infraestructuras hídricas y elaborar estrategias para garantizar el acceso a este recurso vital. Y esto debe ser impulsado también a escala de la Unión mediante planes transfronterizos y fondos para llevar a cabo las inversiones necesarias. Confío en que la comisaria Roswall trabajará también en esta línea.

Por último, quiero recalcar el papel de la innovación. Es necesario impulsar proyectos destinados a mejorar la eficiencia, la limpieza y la reutilización de aguas para su consumo. En España, grandes ejemplos de ello son el Canal de Isabel II, que participó el último año en treinta y dos proyectos de innovación, o el SmartLagoon, un proyecto de innovación medioambiental digital para proteger lagunas como el mar Menor.

Espero que, en el siguiente marco financiero, se siga apostando por la investigación en calidad, en acceso y en gestión del agua.

MPphoto

Thomas Bajada, on behalf of the S&D Group. – Madam President, access to clean drinking water is a human right. Yet this right is increasingly under threat. Across Europe, pollution, climate change and deepening inequalities are putting this right at risk. We must act now to improve access to drinking water while safeguarding sustainability and equity for all citizens across the EU.

Research now reveals the alarming presence of PFAS – the 'forever chemicals' – in 94% of EU drinking water samples. Malta, like other islands and peripheries, tries to balance unique challenges while still maintaining EU standards. We are water-stressed and we must acknowledge that we have areas in the EU which do not have clean drinking water or drinking water at all.

Dear Commissioner, I have said it before and will repeat it again: we need a holistic and legally-binding European water resilience strategy. The time is now to establish robust EU standards, but with the needed flexibilities to adapt to local realities. We must act boldly, tackle pollution at source, effectively implement EU water quality standards across all Member States for both surface and groundwater, invest in resilient infrastructure and ensure affordability.

No one should have to choose between paying their rent or their water bill. No one should have to choose between water and their health. Water is not profit – it's a lifeline for people. Europe must lead in safeguarding this fundamental right.

MPphoto

Viktória Ferenc, a PfE képviselőcsoport nevében. – Elnök Asszony! Az emberi élet alapja a tiszta ivóvíz. Testünk 60 százaléka víz. Enélkül a folyékony kincs nélkül legfeljebb néhány napig maradunk életben. Mégis, az Európai Unióban több millió polgár nem fér hozzá tiszta ivóvízhez. Különösen súlyos kérdés a várandós nők és a gyerekek megfelelő ivóvízellátása.

A klímaváltozás, a környezetszennyezés és a nem fenntartható mezőgazdasági gyakorlatok mind súlyosan veszélyeztetik vízkészleteinket. A vízszolgáltatás viszont energiaigényes. Az európai ipart sújtó gazdasági válság, melyhez a háború is hozzájárult, csak drágábbá tette az európai emberek számára az ivóvízhez való hozzáférést. Magyarország alaptörvénye biztosítja az egészséghez való jogot, és ezen belül kiemeli az egészséges ivóvízhez való hozzáférés biztosítását, miközben az egyik legelérhetőbb árú, tiszta ivóvíz áll a háztartások rendelkezésére. 2007 óta már minden település rendelkezik ivóvízellátással, a háztartások 95 százaléka a vezetékes vízhálózattal, melynek következtében jó minőségű víz áll rendelkezésre.

Üdvözlöm, hogy az ivóvíz irányelv elsőként vezet be uniós szintű kötelezettséget a biztonságos ivóvízhez való hozzáférés felmérésére és javítására. A mindenki számára elérhető, biztonságos és megfizethető ivóvíz nem luxus, hanem alapvető emberi jog.

MPphoto

Sergio Berlato, a nome del gruppo ECR. – Signora Presidente, signor Commissario, onorevoli colleghi, la possibilità di poter accedere all'acqua potabile pulita deve continuare a essere considerata un diritto indiscutibile per tutte le persone.

Per garantire questo diritto le istituzioni devono favorire la protezione dell'acqua potabile da tutte le sostanze inquinanti, indipendentemente dal fatto che si tratti di acqua reperibile in superficie o di provenienza sotterranea.

Particolare attenzione dovrà essere riservata lungo tutta la catena di approvvigionamento idrico, con continui controlli sulla qualità e sulla quantità di acqua reperibile.

Si continua a parlare di cambiamenti climatici, ma si fa ancora troppo poco per raccogliere l'acqua piovana in adeguati bacini di raccolta per poi poterla utilizzare durante i periodi di scarsa piovosità; la razionalizzazione dell'utilizzo dell'acqua, anche a scopi di irrigazione agricola, potrà aiutare gli imprenditori agricoli a reperire l'acqua necessaria per le loro attività, evitando inutili sprechi.

Pari attenzione dovrà essere riservata dalle pubbliche istituzioni, che dovranno adeguare le loro reti di distribuzione idrica per evitare che una parte importante di queste risorse si disperda per strada per l'inadeguatezza degli impianti idrici esistenti.

MPphoto

Grégory Allione, au nom du groupe Renew. – Madame la Présidente, chers collègues, Monsieur le Commissaire, l’actualité ne cesse de le rappeler, et de manière toujours plus tragique: les événements météorologiques extrêmes ont des conséquences, et les sécheresses, les inondations ou encore les cyclones ont une conséquence directe sur l’eau potable.

Cette semaine, le manque d’eau potable, c’est Mayotte. Mayotte, qui, de manière conjoncturelle, est confrontée à ce déficit d’eau à cause d’un cyclone d’une rare violence. Mais c’est aussi, souvenons-nous, une problématique d’eau structurelle. Pendant l’été2023, deux jours sur trois, pas une goutte d’eau ne sortait des tuyaux à Mayotte. Pas une goutte d’eau au robinet.Si Mayotte fait état d’une situation extrême, le reste de l’Europe n’est pas épargné pour autant par les pénuries d’eau.

Monsieur le Commissaire, chaque année, ce sont 30% des Européens qui sont affectés par le déficit hydrique. Ce constat est alarmant. Nous ne sommes pas démunis face à cela. Nous avons des solutions: la rénovation des réseaux d’eau, l’assainissement, l’exploitation des eaux usées traitées ou l’utilisation des nouvelles technologies, et notamment de l’intelligence artificielle, pour rationaliser la consommation d’eau.

Il faut absolument réduire le stress hydrique et, surtout, donner accès à l’eau potable. Rappelons-le: l’eau, c’est également la vie, mais c’est aussi la survie de nos industries.

MPphoto

Majdouline Sbai, au nom du groupe Verts/ALE. – Monsieur le Président, chers collègues, «être prospère aujourd’hui, c’est se donner les moyens de garantir la poursuite de l’aventure humaine dans vingt ou trente ans. Être prospère, c’est donc d’abord être en bonne santé.» Ces mots d’ÉloiLaurent ont aujourd’hui une résonance particulière avec nos débats. Oui, le droit à une eau potable de qualité est un droit universel et fondamental. Je viens de France. Mon pays a été sanctionné deux fois par la justice européenne. Il est en retard pour protéger sa population des pollutions.

Les nouvelles révélations sur la dégradation de la qualité sanitaire de l’eau minérale Perrier, à Vergèze, et sur la complicité de l’État français en témoignent, tout comme le discours d’investiture du Premier ministre François Bayrou, qui ne mentionne pas une fois le mot «environnement».

Nous, écologistes, demandons que tous les moyens soient mis en œuvre pour garantir le droit effectif à l’eau potable. Nous demandons des sanctions contre les États qui n’appliquent pas la directive sur l’eau potable et qui distribuent une eau contaminée aux nitrates.

MPphoto

Per Clausen, for The Left-Gruppen. – Fru formand! Rent drikkevand burde være en grundlæggende rettighed, men den rettighed trues af kemikalier som pesticider og PFAS. I mit eget land, Danmark, indeholder 50 procent af drikkevandsboringerne nu for høje niveauer af kemikalier, og det er et tal, der kun ser ud til at stige. Den danske regering har ligesom resten af EU svigtet, når det handler om at beskytte de kommende generationers ret til rent drikkevand. I årtier har miljøorganisationer og eksperter advaret om konsekvenserne ved pesticider og PFAS. Alligevel har EU ikke formået at regulere virksomhedernes og landbrugets høje forbrug af de farlige stoffer. Ikke mindst derfor er det afgørende, at den kommende revision af kemikalieforordningen REACH, tager problemer med kemikalier i vores drikkevand seriøst og ikke igen falder for virksomhedernes lobbytricks. Det er afgørende, at vi sikrer et forbud mod PFAS ikke bare i forbrugerprodukter, men også i professionelle produkter. Og så skal vi sikre, at virksomhederne pålægges ansvaret for at bevise kemikaliers sikkerhed, inden de når markedet. Vi skal prioritere sundhed og miljø over industriens kortsigtede økonomiske interesser. Kun med klare regler og et PFAS-forbud kan vi sikre rent drikkevand for kommende generationer.

MPphoto

Sander Smit (PPE). – Voorzitter, drinkwater is van levensbelang voor elke burger. Drinkwater vereist een goede kwaliteit van drinkwaterbronnen, in de grond en aan de oppervlakte. Laten we de historische en huidige vervuilingsbronnen stroomopwaarts en in delta’s eerlijk benoemen. Iedereen moet zijn steentje bijdragen. Zeer zorgwekkende stoffen moeten worden voorkomen, evenals de toename van humane medicijnresten.

Waar blijft de EU-steun voor pilotprojecten? De EU moet leren van koplopers. Investeren in waterzuiveringstechnologie. Ruimte voor inzet van meer dierlijke organische mest, verbonden met zoveel mogelijk blijvend grasland, is essentieel voor de waterkwaliteit, voor het voorkomen van uitspoeling, voor de vastlegging van koolstof en voor de bodemkwaliteit. Dit feit moet leidend zijn in het EU-beleid. Geen hetze tegen veehouderij. Geef groene kunstmestvervangers en precisiebemesting in heel Europa de ruimte. Problemen met overschrijdingen van rioolwaterzuivering in stedelijk gebied of natuurlijke kwel van fosfaat mogen niet onterecht worden verweten aan het platteland. Meten is weten. Meer innoveren en filtreren. Dat zorgt voor schoon drinkwater.

MPphoto

Tiemo Wölken (S&D). – Frau Präsidentin, liebe Kolleginnen und Kollegen! Das Recht auf sauberes Trinkwasser für alle Europäerinnen und Europäer ist uns als Sozialdemokratinnen und Sozialdemokraten schon lange ein echtes Anliegen. Nicht umsonst kämpfen wir seit Jahren für ein flächendeckendes Monitoring und vor allen Dingen auch gegen die Privatisierung der europäischen Wasserversorgung. Und wir sind tatsächlich schon weit gekommen, aber eben noch nicht weit genug. Neueste Analysen zeigen: Die europäischen Grund- und Trinkwasserreservoirs sind in vielen Fällen stark belastet, insbesondere mit den Ewigkeitschemikalien, sogenannten PFAS, oft in besorgniserregend hoher Konzentration.

Deswegen muss unser Kampf für sauberes Wasser weitergehen. Wir müssen erstens die Kommunen und die Wasserversorger so gut wie möglich dabei unterstützen, die kostspielige Aufbereitung von Wasser zu finanzieren. Und hier müssen wir endlich zum Polluter-pays-Prinzip kommen, also die Verursacher für die Verschmutzung im Trinkwasser dafür heranziehen, dieses auch wieder sauber zu machen– und da reden wir von den großen Chemie-, Kosmetik- und auch Pharmakonzernen. Da ist die gerade beschlossene Abwasserrichtlinie eine erste gute Grundlage.

Aber für einen wirklich wirksamen Gewässerschutz müssen wir früher ansetzen und die Einträge nachhaltig verringern. Dazu müssen wir in der Industrie, aber auch bei Verbrauchsgütern endlich dafür sorgen, dass unschädliche Alternativen zur Norm werden. In enger Zusammenarbeit mit Landwirtinnen und Landwirten müssen wir partnerschaftliche Wege einschlagen, um den Einsatz von Pflanzenschutzmitteln zu senken. Nur dann können auch in Zukunft alle Europäerinnen und Europäer weiterhin ohne Bedenken sauberes Trinkwasser trinken.

MPphoto

Rody Tolassy (PfE). – Monsieur le Président, Madame la Présidente, Monsieur le Commissaire, chers collègues, quel plaisir de voir notre hémicycle débattre pour la dixième fois de la problématique de l’eau! Mayotte, la Guadeloupe, la Martinique et la Guyane, soit plus de 1million de nos concitoyens, n’ont pas un accès régulier à cette ressource pourtant vitale. Certains d’entre vous ont-ils déjà dû sortir de chez eux pour acheter de l’eau potable afin de se brosser les dents ou même de prendre une douche?

Originaire de la Guadeloupe, j’ai 37ans: autant d’années passées à vivre les pénuries d’eau au quotidien. Qu’attendez-vous? Qu’attendons-nous pour réformer les règles d’attribution des fonds de cohésion, qui empêchent les régions ultrapériphériques françaises d’en bénéficier sous prétexte du PIB élevé de la France. Comprenez bien que les pénuries d’eau ne sont pas un simple débat à l’ordre du jour: il s’agit d’une urgence, d’une crise qui frappe nos compatriotes chaque année, avec la même brutalité.

Aujourd’hui, je me permets d’exprimer en leur nom unras-le-bol! On en a assez des belles paroles et des promesses vides. Chaque année, nous versons environ 26milliardsd’euros à l’Union européenne, qui nous en restitue 15. Avec cet excédent de 11milliards, l’Union européenne doit soutenir, conformément au principe de subsidiarité, ses citoyens ultramarins en leur garantissant un accès vital à l’eau.

MPphoto

Adrian-George Axinia (ECR). – Doamnă președintă, în calitate de europarlamentar AUR, membru al Grupului Conservatorilor și Reformiștilor, susțin faptul că Uniunea Europeană ar trebui să dezvolte programe sectoriale pentru asigurarea accesului la apă potabilă pentru toți cetățenii europeni. Îndeosebi țările mai nou intrate în Uniunea Europeană trebuie sprijinite și obligate în egală măsură.

Spre exemplu, în țara mea, din cauza unor guvernări succesive foarte proaste, girate și sprijinite la Bruxelles, cinci milioane de români beau apă din surse neverificate, iar opt milioane de români nu au acces la canalizare. Conform Institutului Național de Statistică,23% din gospodăriile din România nu aveau acces la alimentarea cu apă potabilă de la rețelele publice, iar 41% din populație nu avea acces la sisteme de canalizare prevăzute cu stații de epurare. Cele două numere trebuie să fie conexate tocmai pentru că, folosindu-se sisteme primitive de canalizare, pânzele freatice din care se extrage apa, îndeosebi în zonele rurale din România, sunt pur și simplu infestate.

Toate lucrurile spuse aici sunt bune și frumoase, dar trebuie să își asume și cei de la vârful Uniunii Europene să îi tragă de mânecă pe cei care guvernează în țări ca România, unde există cetățeni care folosesc apă ca în Evul Mediu.

MPphoto

Sigrid Friis (Renew). – Fru formand! PFAS er overalt omkring os, i vores natur og miljø, i det vand vi drikker. Ja, i det vand, som vores børn drikker. Det er en skandale! Gennem vores drikkevand ophobes PFAS i vores blod, lever, nyrer, og det bliver der for evigt, og konsekvenserne for os og vores børn: øget risiko for kræft, fosterskader og nedsat fertilitet. Rigtig meget af den PFAS, som vi drikker, bliver sprøjtet direkte ud i naturen af landbruget, og desværre går det den helt forkerte vej. I dag spreder landbruget fire gange så meget som for ti år siden. Men vores drikkevand er noget af det mest dyrebare, vi har. Alligevel findes der pesticidrester i mere end halvdelen af de danske drikkevandsboringer. Jeg synes ikke, vi kan være det bekendt over for vores børn. Hvis du spørger mig, så er rent vand en rettighed. En rettighed, som kræver, at vi kæmper for den. Derfor skal Kommissionen indføre et forbud mod skadelige PFAS-pesticider i hele EU. Alt andet vil være at gamble med den næste generation.

MPphoto

Kai Tegethoff (Verts/ALE). – Madam President, every citizen has the right to clean drinking water. Unfortunately, one group of substances that you can be sure of making trouble in water is PFAS – the forever chemicals, as they are called – because they hardly decompose in nature. There are more than 10000 of them, but only 24 of them are so far monitored under European law. One PFAS which is not even amongst those 24 has been found in high levels in drinking water in 11countries – so far completely under the radar.

Thanks to the European Ϸվ, beginning with January 2026 the total PFAS for drinking water has to be monitored. But knowing our water cycle from rain – over surface water, groundwater, towards drinking water – a similar group approach should already apply for surface water.

Commissioner, do you agree with that? And when will the Commission finally propose the restriction of all PFAS?

MPphoto

Emma Fourreau (The Left). – Monsieur le Président, je voudrais en ce jour avoir une pensée solidaire pour les habitantes et les habitants de Mayotte, frappés par le cyclone Chido, aux conséquences dévastatrices. Aujourd’hui, l’Europe a les yeux rivés sur les îles de l’océan Indien. Mais pourquoi avoir si longtemps détourné le regard? À Mayotte, comme dans de nombreux territoires ultramarins, la crise de l’eau est une réalité quotidienne puisque 30% de la population n’est pas raccordée au réseau d’eau potable. Or, les opérations sécuritaires des ministres Darmanin et Retailleau n’ont fait qu’aggraver le problème en privant une partie de la population de l’accès aux infrastructures. À la Guadeloupe, des écoles sont parfois obligées de fermer, faute de pouvoir accueillir les enfants en raison de telles conditions.

Les Antilles ont aussi connu l’un des pires scandales sanitaires et environnementaux jamais survenus en France et en Europe: celui du chlordécone. Pendant des années, la France a sciemment autorisé l’utilisation de ce pesticide, entraînant jusqu’à aujourd’hui une contamination des sols et de l’eau qui est consommée, avec des répercussions sur la santé de la population locale. L’État français et l’Union européenne doivent désormais répondre de leurs actes et ne pas se souvenir de leurs territoires ultramarins uniquement lorsque des catastrophes naturelles les frappent. Des catastrophes sociales, économiques, environnementales y ont cours à l’abri des regards, et elles affectent ces centaines de milliers d’Européens, qui, eux aussi, ont droit à une vie digne.

MPphoto

Μαρία Ζαχαρία (NI). – Κυρία Πρόεδρε, η ελληνική κυβέρνηση προωθεί πολιτικές που υπονομεύουν το δικαίωμα των πολιτών σε καθαρό, φτηνό και επαρκές νερό. Η αναβίωση του έργου εκτροπής του ποταμού Αχελώου με λεφτά της Ευρωπαϊκής Ένωσης παραβιάζει τις ευρωπαϊκές οδηγίες 2000/60 και 2001/42, καταστρέφει περιοχές Natura 2000 και αγνοεί τη βιώσιμη διαχείριση. Αντί για φαραωνικά έργα απαιτούνται άμεσες επενδύσεις σε υποδομές αποταμίευσης και εμπλουτισμού του υδροφόρου ορίζοντα.

Η πλημμύρα Ντάνιελ κατέδειξε την ανάγκη διατήρησης και προστασίας φυσικών απολήξεων, όπως η λίμνη Κάρλα. Σύμφωνα με μετρήσεις της Ελληνικής Αρχής Γεωλογικών και Μεταλλευτικών Ερευνών, το 42% των υπόγειων υδάτων παρουσιάζει σοβαρή υποβάθμιση, ενώ στο 24% καταγράφηκε πρόβλημα ως προς τα αποθέματα. Σε πολλές περιοχές της Ελλάδας η ποιότητα του πόσιμου νερού είναι ακατάλληλη, ενώ η κυβέρνηση ανοίγει και το δρόμο για την ιδιωτικοποίησή του μέσω της Ρυθμιστικής Αρχής Ενέργειας.

Καλώ την Ευρωπαϊκή Ένωση να παρέμβει για την τήρηση των ευρωπαϊκών οδηγιών. Το νερό είναι θεμελιώδες δικαίωμα, όχι εμπορικό προϊόν. Ζητώ άμεση ευρωπαϊκή δράση για να διασφαλιστεί καθαρό, ποιοτικό και δημόσιο νερό για όλους.

MPphoto

Danuše Nerudová (PPE). – MadamPresident, for too long our societies have taken access to clean water for granted. Not any more. At home, we need to start treating water as a strategic resource and adapt to growing water scarcity. We cannot allow irresponsible firms to pour toxic chemicals into our rivers and lakes, stealing our right to clean water.

Incidents like the contamination of Bečva River in my home country, Czechia, remind us how fragile this right can be. Globally, there is a risk that future conflicts will be neither about money nor power, but about access to drinkable water.

This is not just about human rights any more. Access to water is a matter of global security and geopolitical stability.

MPphoto

Annalisa Corrado (S&D). – Signora Presidente, onorevoli colleghi, tra crisi climatica, contaminazioni e infrastrutture colabrodo, la carenza di acqua è tornata un problema grave per troppe persone anche in Europa: penso allo stress idrico in Basilicata, in Sicilia, nelle isole greche, in tutta l'Europa del Sud; penso agli ampi territori contaminati da PFAS.

La direttiva del 2020 inquadra sia la questione dell'accesso all'acqua potabile sia quella della sua qualità. Adesso serve una strategia europea integrata, incentrata su resilienza e adattamento alla crisi climatica, che punti su tutela, decontaminazione e ripristino degli ecosistemi, senza abbassare l'ambizione sulla decarbonizzazione, per evitare che la scure della siccità colpisca ancora più forte.

Ma serve anche potenziare la capacità di investire nella pianificazione territoriale e nelle infrastrutture idriche: troppo spesso i governi locali hanno sprecato risorse, anche europee, per migliorare quelle infrastrutture – e qui penso, ancora una volta, alla Sicilia e ai milioni di euro perduti.

L'acqua è un bene primario, è un diritto che va garantito. Su questo – e concludo – vicepresidente Fitto, dobbiamo lavorare utilizzando tutti gli strumenti dell'Unione europea e non lasciare spazio a chi pretende di indebolirla.

MPphoto

André Rougé (PfE). – Monsieur le Président, Madame la Présidente, Monsieur le Commissaire, chers collègues, il est étonnant, au XXIesiècle, d’évoquer les difficultés d’accès à l’eau potable. Pourtant, ces carences demeurent un problème majeur pour la France d’outre-mer du fait d’un accès instable et limité. Nos compatriotes paient la double peine de l’inefficience du service public et de l’absence d’un droit aussi élémentaire que celui de l’accès à l’eau potable.

Cette situation résulte d’une planification négligente des investissements publics du gouvernement français, et cela est particulièrement vrai à Mayotte. J’avais d’ailleurs, à l’époque, demandé un débat sur le sujet, qui n’avait obtenu le soutien d’aucun des groupes politiques de l’hémicycle. Mayotte, aujourd’hui frappée par le cyclone Chido, doit faire face plus que jamais aux pénuries d’eau.

Cette situation est aussi le fruit d’autres catastrophes environnementales, comme la pollution au chlordécone aux Antilles, qui a durablement pollué l’eau et les sols et empoisonné les hommes. Enfin, la carence en eau potable est la conséquence d’une sécheresse historique dans des régions qui abritent pourtant des réserves hydriques considérables, comme la Guyane.

Monsieur le Commissaire, face à cette situation inacceptable, que je dénonce inlassablement ici depuis des années sans être entendu, je demande une inscription en priorité des régions d’outre-mer dans les interventions de la Commission européenne en faveur de l’accès à l’eau potable. La France verse un chèque de 27milliards d’euros; elle est en droit d’attendre de la Commission une manifestation de solidarité concrète à l’égard de ses régions ultrapériphériques.

MPphoto

Ивайло Вълчев (ECR). – Г-жо Председател, г-н Комисар, в цяла Европа наблюдаваме нарушаване на водоснабдителните съоръжения и влошаване на качеството на подаваната вода заради поройните дъждове, както и въвеждане на водни режими заради сушите.

Особено критично е положението в райони без резервоари за съхранение на водния отток или със стари водопроводи с много висок процент на загуба на вода.

През тази година само в България близо 500 населени места от 105 общини са били, или в момента са, на воден режим. Едни нямат вода, а при други тече вода с много лоши качествени показатели.

Огромен проблем е липсата на инвестиции за реконструкция и модернизация на инфраструктурата, а освен това трябва да насочим търсенето си към алтернативни водоизточници и да работим за съхранение на водния ресурс.

Затова е задължително в плановете за оценка и управление на риска на басейново нивода включим и водните количества, защото в момента директивата е насочена основно към качеството на водата.

MPphoto

Pär Holmgren (Verts/ALE). – Fru talman! Som många talare har konstaterat innan mig så är det här med tillgången på friskt och rent dricksvatten en mänsklig rättighet. Ändå misslyckas vi så kapitalt med att skydda den här rättigheten i EU. Ungefär 25% av vårt grundvatten når inte upp till de nivåer som vi själva har sagt att det ska ha – och den fjärdedelen ska i sin tur räcka till ungefär 2/3 av vårt dricksvatten.

Vid ett test så hittades PFAS i 94% av alla vattenprover. Jag har själv levt i Uppsala i större delen av mitt liv. Det är kanske den stad i Sverige, en av de större städerna i Sverige, som har störst problem med PFAS. Det är bara ett av många exempel runt omkring i Europa.

Vi måste verkligen skärpa till oss på det här området och givetvis få till ett totalstopp när det gäller PFAS, men också se till att vi får bort föroreningar från bekämpningsmedel och mikroplaster.

När jag lyssnar på debatten här idag så verkar det vara många som håller med oss gröna om att det här är självklarheter. Hoppas verkligen att det blir så, under hela processen framåt och i omröstningen också.

MPphoto

Γιώργος Γεωργίου (The Left). – Κυρία Πρόεδρε, κύριε Επίτροπε, η κλιματική αλλαγή, η ερημοποίηση, η αλόγιστη χρήση φυτοφαρμάκων και η καταστροφή του περιβάλλοντος απειλούν το νερό στην Ευρώπη. Η έλλειψη πρόσβασης στο νερό είναι ένα σημαντικό εμπόδιο για την ανάπτυξη, για την εξάλειψη της φτώχειας, για την οικοδόμηση ενός ειρηνικού μέλλοντος. Στις μέρες μας, το ξέρετε, γίνονται και πόλεμοι για το νερό, όχι μόνο για το πετρέλαιο.

Το πρόβλημα είναι ιδιαίτερα οξύ και εμφανές στην περιοχή της Μεσογείου. Η περιοχή αυτή φιλοξενεί ένα μεγάλο μέρος του παγκόσμιου πληθυσμού που ζει υπό συνθήκες υδάτινης φτώχειας. Η δε χώρα μου, η Κύπρος, βρίσκεται για ακόμη μια χρονιά στο επίκεντρο αυτής της κρίσης. Το ανθρώπινο δικαίωμα της πρόσβασης σε ποιοτικό νερό δεν έχει διασφαλιστεί για όλους τους ανθρώπους.

Γι’ αυτό απαιτείται να λάβουμε άμεσα μέτρα. Να προστατευθεί ο δημόσιος χαρακτήρας του και να μην επιτραπεί η ιδιωτικοποίηση του τομέα με σκοπό το κέρδος για τους λίγους. Να επιδοτήσει η Ευρώπη μικρές ιδιωτικές μονάδες επεξεργασίας θαλασσινού νερού. Να αντιμετωπίσει τις απώλειες νερού από συστήματα υδροδότησης. Ζωή χωρίς νερό δεν μπορεί να υπάρξει. Ας μη θυσιαστεί κι αυτό στο βωμό του καπιταλιστικού κέρδους.

MPphoto

Carmen Crespo Díaz (PPE). – Señora presidenta, señor vicepresidente, el acceso al agua potable, segura y de calidad es un derecho fundamental de todo ser humano. Pero la realidad es que en Europa no está garantizado el acceso al agua por la sequía. Con el cambio climático, el 45% del territorio está afectado y hoy hay cortes de agua en el sur de Europa.

Por tanto, tenemos que hacer eso, acceder al agua, y después también controlar los contaminantes y los microplásticos que ella contenga. Está claro que esta estrategia de gestión resiliente del agua es una buena noticia. Pero hay que introducir una directiva sobre la sequía en esta estrategia, algo que pedimos desde el Partido Popular.

A lo largo de la historia se ha embalsado agua en los periodos de sequía, pero lo que está claro es que hoy, por el sectarismo político, no se quiere embalsar. Se ha desdeñado esa fuente hídrica, con lo importantísimos que son los embalses de regulación, que en Cheste hubieran embalsado agua y también hubieran evitado la dana.

En este caso, hablo también de la mejora de las redes para evitar la pérdida de agua y de la economía circular: agua regenerada, desalada, importantísima para inyectar en los acuíferos, que es la hucha para las futuras generaciones. Para ello, hay instrumentos: el BEI es fundamental, pero también el Next Generation EU, que en países como el mío está en el 24% de su ejecución y solo el 51%, en este caso, está comprometido.

MPphoto

Mohammed Chahim (S&D). – Voorzitter, vroeger kenden we dat alleen van de camping in Zuid-Europa: zuinig doen met het water in de zomer. Nu is het bijna elke zomer ook in Nederland raak. Vier landen hebben nu meer last van waterstress, zoals dat heet, een jaarlijks tekort aan water. Vier Europese landen en ik ben echt bang dat dat aantal alleen maar gaat stijgen. Het laat zich raden waarom.

Waar ik me ook zorgen om maak is de stijgende pfas-waarde in onze rivieren door chemisch afval. Wanneer komen we eigenlijk met een pfas-verbod? Waarom plaatsen we steeds de belangen van vervuilende bedrijven boven die van mensen, boven onze gezondheid? Bedrijven, die een carte blanche krijgen, terwijl onze waterbedrijven meer moeten investeren om hún troep op te ruimen. Uiteindelijk komt er een moment dat het te laat is. Het grondpeil daalt al. Boeren kampen met droogte en microplastics zijn al gewoon een deel geworden van ons dagelijks dieet, naast de gezonde portie pesticiden en pfas. Voorzitter, hoe lang gaat dit nog duren?

MPphoto

Julien Sanchez (PfE). – Madame la Présidente, ce débat sur le droit à l’eau potable en Europe est une occasion importante de vous dire, comme l’ont fait mes collègues Tolassy et Rougé, mon dégoût et ma honte. Alors que ce Parlement et les parlements nationaux dépensent des milliards pour la Terre entière, qu’il s’agisse du fonds fiduciaire d’urgence pour l’Afrique –dont la Cour des comptes européenne a pointé les dérapages et les anomalies–, des milliards de la facilité pour l’Ukraine –que vous balancez en l’air indéfiniment sans chercher la moindre issue pacifique à cette guerre–, ou encore des milliards pour les pays que vous voulez voir entrer dans l’Union européenne –et qui ne seraient, une fois entrés, que des charges, n’étant pas des contributeurs nets au budget de l’Union–, nos propres citoyens, n’ont, dans le même temps, pas encore accès à l’eau potable en2024.

Je parle de nos concitoyens des territoires français d’outre-mer, qui nous regardent et ont à juste titre le sentiment d’être considérés comme des sous-citoyens. Oui, l’accès à l’eau potable devrait être un droit pour chaque Européen. Le gouvernement d’une grande puissance comme la France devrait faire de ce sujet une priorité. C’est juste une question de dignité humaine. Où sont les droits de l’homme ici? Cela ne vous choque pas?

Sur ce sujet, je voudrais évoquer ici un deuxième scandale. Vous qui parlez d’écologie à longueur de journée tout en versant des milliards pour saccager nos paysages –avec le lobby éolien, notamment–, pendant que vous assassinez le nucléaire et promouvez le marché européen de l’électricité –qui ruine notre pouvoir d’achat–, vous laissez dans le même temps, selon l’Office français de la biodiversité, 1milliard de mètres cubes d’eau être gaspillés chaque année en France. Et cela uniquement parce qu’il n’y a aucune gestion stratégique de la ressource eau et que l’État laisse les collectivités locales gestionnaires impuissantes, car leur seule solution pour investir serait d’augmenter les taxes sur l’eau –ce qu’elles ne font pas, évidemment, car leurs concitoyens ont déjà un pouvoir d’achat lamentable.

En matière de droit à l’eau potable, les citoyens veulent une stratégie, mais surtout des actes, pas des débats stériles. Quand l’eau potable arrivera-t-elle tous les jours chez les Français d’outre-mer?

MPphoto

Valentina Palmisano (The Left). – Signora Presidente, onorevoli colleghi, oggi discutiamo di un diritto fondamentale che sta diventando sempre più precario: il diritto all'acqua potabile.

Vi porto qualche esempio locale.

In Basilicata 140000 cittadini vivono ormai con razionamenti idrici che superano le 30ore consecutive. La risposta della Regione? Utilizzare l'acqua del fiume Basento, che arriva marrone e insalubre nei rubinetti delle famiglie. A questo si aggiunge la contaminazione storica del lago del Pertusillo da parte delle multinazionali di estrazione petrolifera.

Oppure un altro esempio, in Sicilia, dove assistiamo all'alternarsi di crisi idriche e catastrofi climatiche che non si riescono a fronteggiare con le infrastrutture esistenti. Eppure l'attuale governo italiano investe miliardi nel ponte sullo Stretto, ignorando infrastrutture idriche fatiscenti e inadeguate.

Ebbene, l'Europa non può chiudere gli occhi: serve un piano strategico per proteggere le nostre risorse idriche e garantire acqua potabile e pulita per tutti.

MPphoto

Hildegard Bentele (PPE). – Frau Präsidentin! Liebe Kolleginnen und Kollegen! Sauberes Trinkwasser brauchen wir Menschen wie die Luft zum Atmen. Dass wir in Europa grundsätzlich sehr guten Zugang zu sauberem Trinkwasser haben, ist eine zivilisatorische Leistung, auf die wir stolz sein können, die es aber auch immer wieder zu erhalten gilt.

Es gehört mit zu den wichtigsten staatlichen Aufgaben, über die Sauberkeit von Trinkwasser zu wachen. Deshalb ist es sehr wichtig, dass wir die neuesten wissenschaftlichen Erkenntnisse und Daten zur Qualität unseres Trinkwassers sammeln und auswerten. Seit diesem Jahr befassen wir uns intensiv mit Spuren von Mikroplastik und sogenannten Ewigkeitschemikalien in unserem Trinkwasser. Erstmals hat man sich auf einheitliche Messkriterien einigen können, die nun hoffentlich fundierte Vergleiche und die Ableitung von Handlungsempfehlungen ermöglichen werden.

Vor diesem Hintergrund würde ich für die Zukunft die folgende beiden Leitlinien formulieren wollen: Erstens, beim Design neuer Produkte sollte die Recycling- bzw. die Abbaufähigkeit von Stoffen eine immer größere Rolle spielen. Und zweitens müssen notwendige, für Menschen aber nachgewiesenermaßen toxische Stoffe stets sicher verarbeitet und entsorgt werden.

Ich glaube, diese beiden Ziele haben das Potenzial, uns die nächsten fünf Jahre ausführlich zu beschäftigen. Ich freue mich auf die Zusammenarbeit mit Ihnen!

MPphoto

Günther Sidl (S&D). – Frau Präsidentin, sehr geehrter Herr Kommissar! Der Zugang zu sauberem Trinkwasser ist ein Menschenrecht– darüber waren wir uns hier im Europäischen Parlament in den vergangenen Jahren einig. Aber das ist keine Selbstverständlichkeit. Das heißt auch, dass wir uns stärker damit auseinandersetzen müssen, welche Schadstoffe den Weg in unsere Wasserversorgung finden. Wir brauchen einen neuen Umgang mit dem Thema Mikroplastik. Wir müssen ein stärkeres Augenmerk auf die immer häufiger nachgewiesenen Ewigkeitschemikalien, die PFAS, legen. Ebenso ist es wichtig, das Thema Pestizide und deren Reduktion im Auge zu behalten.

Ich plädiere hier wie in den vergangenen fünf Jahren für eine Europäische Forschungsinitiative für echte und wirksame ökologische Alternativen zu den bisher eingesetzten Pestiziden. Bei der Finanzierung all dieser Schritte für unsere Wasserqualität muss der Fokus beim Verursacherprinzip liegen. Wir dürfen nicht zulassen, dass dieses ständig aufgeweicht wird.

Procedura "catch-the-eye"

MPphoto

Hélder Sousa Silva (PPE). – Senhora Presidente, Senhor Comissário, sem água potável não temos vida. O século passado foi tempo de garantir e levar a água potável à casa dos cidadãos europeus. Foi uma grande batalha, mas que ainda não terminou.

As alterações climáticas, a poluição dos aquíferos e a destruição das infraestruturas estão a pôr em causa, nalgumas latitudes da União, o fornecimento de água.

O sul da Europa, em particular Portugal, na zona do Algarve e no Alentejo, assim como o sul de Espanha, já experimentam grandes dificuldades não só em ter água para a agricultura, mas, também, água para consumo humano. Água que há 30 anos estava a 30 metros de altura, hoje está a 300 metros de altura de profundidade. Quer isto dizer que está dez vezes mais distante e é de pior qualidade.

A União Europeia, em colaboração com os Estados-Membros afetados, tem de colocar a escassez de água como a sua grande prioridade.

MPphoto

Vytenis Povilas Andriukaitis (S&D). – Gerbiamas komisare, norėčiau atkreipti dėmesį, kad, kalbant apie švaraus geriamo vandens problemą, iš tiesų, Komisijai tenka įgyvendinti tarp komisarų bendrą strategiją. Tai ne tik Jūsų, tai yra ir sveikatos komisaro, tai yra aplinkos komisaro, daugelio kitų, bendros strategijos reikalas. Akivaizdu, kad turime spręsti šias problemas tarp 27 valstybių, galvodami ir apie tai, kad reikia sudaryti geriamo vandens atsargas tada, kada ištinka sausros ir reikia greitai reaguoti ir greitai suteikti pagalbą. Čia negali būti komercinio intereso – geriamas vanduo yra žmogaus teisė, sveikata ir viešoji gėrybė. Todėl struktūrinė parama ir galimybė sudaryti vandens rezervo fondus, padedant skubiai toms keturioms ar penkioms šalims, kurias ištinka sausra ir krizė, turi veikti ypatingos skubos tvarka. Žinoma, vandens užterštumas, higieninės sąlygos yra numeris vienas, ką reikia įgyvendinti nedelsiant.

MPphoto

Jutta Paulus (Verts/ALE). – Frau Präsidentin, liebe Kolleginnen und Kollegen! Wasser ist Leben, und es ist allerhöchste Zeit, dass die Europäische Union ins Handeln kommt. Mehr als 20Jahre nach Verabschiedung der Wasserrahmenrichtlinie sind die Ziele nämlich immer noch in weiter Ferne, und die eskalierende Klimakrise verbessert die Situation natürlich nicht.Es geht um drei Dinge:

Qualität– Wasser ist unser wichtigstes Lebensmittel. Es geht darum: Wie sauber ist es? Wie viel Aufwand müssen unsere Wasserwerke betreiben, um giftige oder krebserzeugende Substanzen daraus zu entfernen? Leider gibt es immer noch Kollegen, die meinen, man sollte gerade wieder neue Substanzen in die Umwelt bringen.

Zugang– Trinkwasser ist Teil der Daseinsvorsorge. Der Zugang zu sauberem Wasser darf keine Frage des Geldbeutels sein, sondern muss ein Recht sein. An erster Stelle muss die Versorgung der Menschen stehen.

Drittens– Verfügbarkeit. Wasser ist kostbar; es darf nicht verschwendet werden. Wir haben viel zu viele undichte Leitungen, wir haben ineffiziente Bewässerung, wir haben altmodische Kühlsysteme. Der Nachschub an sauberem Wasser wird ausbleiben, wenn wir weiterhin unsere Ökosysteme so sehr vernichten, dass wir keine Grundwasserneubildung haben.

MPphoto

Λευτέρης Νικολάου-Αλαβάνος (NI). – Το μόνο δικαίωμα στο νερό που αναγνωρίζει η Ευρωπαϊκή Ένωση είναι το εξής: οι όμιλοι να το εμπορεύονται και ο λαός να το πληρώνει πανάκριβα, όποτε δεν το στερείται. Με την οδηγία-πλαίσιο για το νερό, για περιορισμό ζήτησης, προωθήσατε την ανάκτηση κόστους, δηλαδή αυξήσεις τιμολογίων, διαχείριση μέσω ιδιωτικοποιημένων δημοτικών επιχειρήσεων ή Α.Ε., με κυβερνήσεις όλων των αποχρώσεων.

Τα κονδύλια της Ένωσης δεν θέτουν σε προτεραιότητα τα απαιτούμενα έργα υποδομών, επάρκειας νερού, βελτίωσης της ποιότητας υπηρεσιών, αν δεν συμβαδίζουν με την κερδοφορία των ομίλων. Σε ολόκληρη τη χώρα νοικοκυριά και βιοπαλαιστές αγροτοκτηνοτρόφοι παίρνουν πανάκριβο νερό με το σταγονόμετρο, ενώ για τους μεγαλοξενοδόχους υπάρχει μέριμνα για να γεμίζουν οι πισίνες. Καταδικάζει τον λαό σε λειψυδρία, σε διακοπές υδροδότησης, τον αναγκάζει να αγοράζει εμφιαλωμένο νερό, και οι όμιλοι θησαυρίζουν. Αυτή είναι η ευρωενωσιακή στρατηγική.

Δυναμώνουμε, λοιπόν, τον αγώνα για φθηνό, ποιοτικό νερό με έργα υποδομής από το κράτος, χωρίς ιδιώτες, χωρίς παραχωρήσεις, για νερό-κοινωνικό αγαθό, για τις ανάγκες της λαϊκής πλειοψηφίας.

MPphoto

Ingeborg Ter Laak (PPE). – Voorzitter, je draait je kraan 's ochtends open en er komt bruin water uit. Toegang tot schoon drinkwater is een fundamenteel recht. Toch is vervuild drinkwater de realiteit voor meer dan 14 miljoen Europeanen. Flessenwater is niet altijd te verkrijgen, is niet duurzaam en is veelal duur.

Je zou denken dat we in een waterrijk land als Nederland dit probleem niet kennen. Echter, niets is minder waar. Ook in Nederland kennen we steeds meer periodes van droogte en in de delta van Nederland is het schoonhouden van ons drinkwater bijzonder moeilijk. Door vervuiling kost het zuiveren van het water steeds meer energie.

Wat wij moeten doen is het echt aanpakken aan de bron. Duidelijke en strenge regels stellen voor vervuiling van ons drinkwater. Alleen zo houden we ons drinkwater schoon, voor nu en in de toekomst.

MPphoto

Lukas Sieper (NI). – Frau Präsidentin! Sehr geehrte Damen und Herren und alle dazwischen und außerhalb! Auch ich wollte eigentlich die Zahl der Menschen in Europa nennen, die keinen Zugang zu sauberem Trinkwasser haben– das hat die Kollegin Ter Laak glücklicherweise bereits getan. Ich möchte das zum Anlass nehmen, der Kollegin Bentele mit vollstem Respekt zu widersprechen. Sie hat gesagt, wir haben eine gute Situation, was die Verteilung von sauberem Trinkwasser in Europa angeht. Ich finde, wenn über 14Millionen Menschen in Europa noch keinen Zugang zu sauberem Trinkwasser haben, dann ist das heutzutage keine gute Situation.

Abseits davon freue ich mich aber, denn ich komme ja von einer kleinen Partei, und wir von kleinen Parteien, wir haben es normalerweise nicht leicht, weil wir nicht so viel bewegen können, wenn die anderen nicht glücklicherweise zufällig dieselben Forderungen haben wie wir. Nun steht in unserem Wahlprogramm ausdrücklich drin, dass wir uns für das Verbot von Ewigkeitschemikalien einsetzen, und das möchte ich an dieser Stelle noch einmal bekräftigen. Deswegen macht es mich besonders glücklich, dass das hier von allen politischen Lagern ebenso wiedergegeben wurde.

Also lassen Sie uns diese Ewigkeitschemikalien verbieten. Lassen Sie uns unser Trinkwasser wirklich sauber halten.

(Fine della procedura "catch the eye")

MPphoto

Raffaele Fitto, Executive Vice-President of the Commission. – Madam President, honourable Members, this debate today shows the importance of this topic, but it also shows the challenges the EU is facing today.

It is clear that we must continue our efforts to maintain and improve access to clean drinking water for all EU citizens. The challenges we are facing are linked to water scarcity, protection of our natural water resources and the need to address pollutants in the environment.

Only an approach which covers the entire water supply chain will offer long lasting solutions.With the recast Drinking Water Directive, we have a solid legislative framework in place, but we need to collectively improve the implementation.

I take the Commission's role as guardian of the Treaties very seriously. The Drinking Water Directive will be no exception. I can assure you of our commitment to ensure the full and effective implementation of this directive. I will also offer the Commission support where needed.

Regarding the PFAS, the Commission has launched a study to evaluate the technical and economic feasibility of treatment techniques for removing PFAS from drinking water. The first results on health-based values are expected in 2026.The Commission will consider what steps might need to be taken to further protect human health through the Drinking Water Directive. We will also make sure that that these topics are properly addressed in the water resilience strategy.

I am grateful for your continued support and cooperation on those key files, and I am looking forward to working together on the next steps.

PRÉSIDENCE: YOUNOUS OMARJEE
վ-éԳ

MPphoto

Le Président. – Le débat est clos.

Déclarations écrites (article 178)

MPphoto

Γεάδης Γεάδη (ECR), γαπτώς. – Το νερό είναι ζωτικής σημασίας, ένα από τα πολυτιμότερα αγαθά που έχει ο άνθρωπος.

Η Κύπρος, αν και είναι νησί, βρέχεται δηλαδή από θάλασσα, εν τούτοις αντιμετωπίζει τεράστια προβλήματα ξηρασίας και λειψυδρίας. Δυστυχώς οι ποσότητες πόσιμου νερού είναι σε επικίνδυνα χαμηλά επίπεδα, ενώ τα φράγματα στη χώρα μας έχουν στερέψει.

Κρούω τον κώδωνα του κινδύνου, ζητώντας στήριξη για την πατρίδα μου για να αντιμετωπίσει το τεράστιο πρόβλημα που αντιμετωπίζει. Πρέπει επειγόντως να βρούμε λύσεις στα προβλήματα.

Επιβάλλεται να αποδεσμευτούν κονδύλια στήριξης των κρατών που η παρατεταμένη ανομβρία έχει γίνει εφιάλτης, ενώ η δημιουργία μονάδων αφαλάτωσης θαλασσινού νερού μπορεί να συμβάλει θετικά στην επίλυση του προβλήματος, αφού θα βοηθήσει πρωτίστως τους γεωργούς, και κατά δεύτερο νοικοκυριά και επιχειρήσεις.

Τέλος, ως Ευρωπαϊκή Ένωση να πρέπει να θεσμοθετήσουμε τιμολογιακή πολιτική, ούτως ώστε να υπάρχει ανώτατο όριο στην τιμή του νερού. Ο καταναλωτής να έχει την δυνατότητα να αγοράσει νερό στην ίδια τιμή, είτε το προμηθεύεται από υπεραγορά, είτε από πολυτελή χώρο εστίασης.

MPphoto

Gabriella Gerzsenyi (PPE), íá. – A tiszta ivóvíz alapvető szükséglet és emberi jog, amit a Fidesz kormány figyelmen kívül hagy. A magyar kormány bizonyítottan nem működik, hiszen még az ilyen alapvető szükségletet sem képes biztosítani az állampolgárai számára.

Magyarországon a lakosság 2%-át, mintegy 200 ezer embert érint az elsődleges vízszegénység, mert lakóhelyükön nincs biztosított vezetékes ivóvízellátás. Emellett több millió ember küzd másodlagos vízszegénységgel, amely a nem megfelelő vízminőséget vagy időszakos vízhiányt jelenti. Ez különösen súlyos az Alföldön, Észak-Magyarországon, és Budapest agglomerációjában is, a nyári aszályok idején.

Az Európai Bizottság 2016-ban kötelezettségszegési eljárást indított Magyarország ellen az ivóvíz minőségének problémái miatt. Vidéken a legfőbb gondot az arzén- és bórtartalom uniós határértékének túllépése jelenti, de nem elhanyagolható a túlzott ólom érték a fővárosi csapvízben sem. 2024-ben még mindig 27 településen kémiai szempontból kifogásolt az ivóvíz minősége, 110 településen pedig bakteriológiai problémák merültek fel. A települések 40 százalékában volt valamilyen probléma az ivóvíz minőségével 2024-ben. Ezek a számok egyértelműen jelzik, hogy a kormány nem tudott, és nem is akart átfogó megoldást nyújtani a problémára.

A tiszta ivóvíz alapvető emberi jog, ezért mi, a Tisza Párt politikusai azon dolgozunk, hogy ezt minden magyar számára elérhetővé tegyük. Újra fel fogjuk állítani a Környezetvédelmi minisztériumot, hogy a problémát a legmagasabb szinten kezelhessük.

MPphoto

Giuseppe Lupo (S&D), per iscritto. – Il diritto all'acqua potabile nell'UE è un diritto fondamentale che questo Parlamento ha il dovere di tutelare e garantire. Purtroppo, nella mia regione – la Sicilia – questo è un diritto oggi negato a molti cittadini a causa di una gravissima siccità dovuta ai cambiamenti climatici e della carenza di infrastrutture idriche non realizzate dai governi di destra, che hanno sprecato i fondi europei disponibili.

In Sicilia l'acqua potabile non è giornalmente garantita a centinaia di migliaia di persone, con gravi danni per le imprese, l'agricoltura e la zootecnia. Anche per questa grave crisi idrica, una regione ricca di risorse e di uno straordinario patrimonio culturale vede negate le proprie straordinarie potenzialità di crescita. Oggi la Sicilia ha urgente bisogno di infrastrutture idriche, che l'Europa ha il dovere di garantire vigilando e intervenendo sui governi competenti affinché realizzino gli investimenti necessari utilizzando, presto e bene, le risorse europee disponibili.

MPphoto

Jüri Ratas (PPE), kirjalikult. – Puhtale joogiveele juurdepääs on inimõigus ja elutähtis küsimus, mis mõjutab nii rahvatervist kui ka keskkonda. Üha sagedamini esinevad keskkonnaprobleemid, saastatus ja kliimamuutused näitavad, et peame sellele teemale senisest enam tähelepanu pöörama. Vee kvaliteet ei ole oluline ainult inimeste tervise seisukohast, vaid see on oluline ka sotsiaalse ja majandusliku stabiilsuse tagamisel. Mikroplastid ja keemilised saasteained nõuavad tõhusaid meetmeid nii kohalike omavalitsuste, liikmesriikide kui ka ELi tasandil. Lisaks peame mõtlema pikaajalistele lahendustele, sealhulgas paremale veemajandusele ja tehnoloogiatele, mis aitavad kaasa vee kasutuse optimeerimisele. Minu seisukoht on, et Euroopa Parlament peab seisma selle eest, et joogivee kvaliteeti ja selle taskukohasust parandatakse veelgi. Me ei saa lubada, et veepuudus või saastatus tooks kaasa tõsiseid sotsiaalseid ja keskkonnaalaseid kriise. Joogivee kättesaadavus peab olema tagatud kõigile Euroopa kodanikele, olenemata nende majanduslikust olukorrast või elukohast. Samuti peame toetama teadusuuringuid ja innovatsiooni, et leida uusi viise, kuidas vee kvaliteeti ja kättesaadavust parandada. Euroopa Liit peab olema selle valdkonna eestvedaja, tagades, et meie kodanikud saaksid kasutada seda elutähtsat ressurssi praegu ja tulevikus.

Last updated: 29 April 2025Legal notice-Privacy policy