合法博彩网站

N盲r Romf枚rdraget tr盲dde i kraft ersattes medlemsstaternas nationella jordbrukspolitik av interventionsmekanismer p氓 gemenskapsniv氓. Grunden f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken har f枚rblivit of枚r盲ndrad sedan Romf枚rdraget, med undantag f枚r reglerna om beslutsfattande. Genom Lissabonf枚rdraget fastst盲lldes medbeslutandef枚rfarandet i st盲llet f枚r samr氓dsf枚rfarandet som parlamentets ordinarie lagstiftningsf枚rfarande f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken.

R盲ttslig grund

Artiklarna 38鈥�44 i f枚rdraget om Europeiska unionens funktionss盲tt (EUF-f枚rdraget).

Bakgrunden till den gemensamma jordbrukspolitiken

N盲r den gemensamma marknaden inr盲ttades genom Romf枚rdraget 1958 k盲nnetecknades jordbruket i de sex ursprungliga medlemsstaterna av omfattande statlig inblandning. F枚r att kunna till盲mpa principen om fri r枚rlighet f枚r varor, samtidigt som den statliga inblandningen fortgick, var man tvungen att 枚verf枚ra de nationella interventionsmekanismer som inte var f枚renliga med den gemensamma marknaden till gemenskapsniv氓. Detta 盲r bakgrunden till den gemensamma jordbrukspolitiken.

P氓 den tiden reflekterade dessutom interventionerna inom jordbruket det breda samf枚rst氓ndet om jordbrukssektorns s盲rskilda karakt盲r, det vill s盲ga dess stora beroende av klimatf枚rh氓llandena och de geografiska f枚rh氓llandena och den st盲ndiga obalansen mellan utbud och efterfr氓gan, vilket medf枚rde stora variationer i priser och inkomster.

Efterfr氓gan p氓 livsmedel 盲r oelastisk, vilket inneb盲r att den reagerar i liten utstr盲ckning p氓 pris盲ndringar. Dessutom g枚r produktionscyklernas l盲ngd och det faktum att produktionsfaktorerna 盲r fasta att jordbrukarna sj盲lva har sm氓 m枚jligheter att p氓verka det totala utbudet av jordbruksprodukter. Under dessa f枚rh氓llanden leder ett 枚kat utbud till prisfall, medan ett minskat utbud leder till stora pris枚kningar. Alla dessa faktorer orsakar en st盲ndig instabilitet p氓 marknaden. Myndigheterna har alltid velat reglera jordbruksmarknaden och st枚dja producenternas inkomster, vilket 盲r en tendens som har smittat av sig p氓 den gemensamma jordbrukspolitiken.

脛ven om jordbruket i dag endast utg枚r en liten del av industril盲ndernas ekonomi, inbegripet Europeiska unionens ekonomi, har den offentliga inblandningen under den senaste tiden st盲rkts genom att jordbruks- och landsbygdspolitiken har kommit att omfatta mer 盲n det som av tradition 盲r jordbrukets huvudsakliga verksamhet, n盲mligen att framst盲lla livsmedel. I dag omfattar den flera andra omr氓den, s氓som h氓llbar utveckling, kampen mot klimatf枚r盲ndringarna, fysisk planering och landskapsplanering, diversifiering och vitalisering av landsbygdens ekonomi, folkh盲lsa, produktkvalitet samt framst盲llning av energi och biomaterial. St枚d till kollektiva nyttigheter eller icke-ekonomisk verksamhet inom jordbruksomr氓det, det vill s盲ga verksamhet som marknaden inte betalar f枚r, har allts氓 blivit ett centralt inslag i dagens jordbruks- och landsbygdspolitik, d盲ribland den gemensamma jordbrukspolitiken.

惭氓濒

I artikel听39 i EUF-f枚rdraget fastst盲lls de s盲rskilda m氓len f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken, n盲mligen f枚ljande:

1. H枚ja produktiviteten inom jordbruket genom att fr盲mja tekniska framsteg och trygga ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, s盲rskilt arbetskraften.
2. Tillf枚rs盲kra jordbruksbefolkningen en sk盲lig levnadsstandard.
3. Stabilisera marknaderna.
4. Trygga f枚rs枚rjningen.
5. Tillf枚rs盲kra konsumenterna sk盲liga priser.

Detta 盲r b氓de ekonomiska m氓l (artikel听39.1听a, c och d)听och sociala m氓l (artikel听39.1听b och e), som syftar till att tillvarata producenternas och konsumenternas intressen. I praktiken har den gemensamma jordbrukspolitikens m氓l inte f枚r盲ndrats sedan Romf枚rdraget. De 盲r formulerade p氓 ett mycket flexibelt s盲tt och har kunnat t盲cka de m氓nga reformerna sedan 1980-talet (se faktabladet Den gemensamma jordbrukspolitiken: instrument och reformer3.2.3). Enligt etablerad r盲ttspraxis kan inte alla de jordbrukspolitiska m氓len uppn氓s fullt ut samtidigt. Unionslagstiftaren har d盲rf枚r stora m枚jligheter att fritt v盲lja hur omfattande reformerna ska vara, beroende p氓 hur marknaden utvecklas och vilka prioriteringar som de europeiska institutionerna har fastst盲llt vid ett givet tillf盲lle.

Vid sidan av de s盲rskilda jordbrukspolitiska m氓l som fastst盲lls i artikel听39 inneh氓ller EUF-f枚rdraget ett antal best盲mmelser med andra m氓l, vilka ska till盲mpas inom unionens samtliga politikomr氓den och 氓tg盲rder. D盲rmed har fr盲mjandet av h枚g syssels盲ttning (artikel听9), skyddet av milj枚n f枚r att fr盲mja en h氓llbar utveckling (artikel听11), konsumentskyddet (artikel听12), kravet p氓 v盲lf盲rd f枚r djuren (artikel听13), folkh盲lsoskyddet (artikel听168.1) samt den ekonomiska, sociala och territoriella sammanh氓llningen (artiklarna 174鈥�178) blivit integrerade m氓l f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken. Den europeiska gr枚na given fr氓n november 2019 samt fr氓n jord till bord-strategin och EU:s strategi f枚r biologisk m氓ngfald 2030, som kommissionen offentliggjorde i maj 2020, bekr盲ftar den alltmer 枚vergripande karakt盲ren hos jordbruks- och livsmedelsfr氓gor. Dessutom fastst盲lls i artikel听207, mot bakgrund av marknadernas avreglering och globalisering, principerna f枚r den gemensamma handelspolitiken, dvs.听de regler som g盲ller f枚r handel med jordbruksprodukter. Slutligen undantas produktion av och handel med jordbruksprodukter fr氓n konkurrensreglerna p氓 grund av jordbrukssektorns strukturella s盲rdrag (artikel听42). Detta undantag b枚rjade dock inte till盲mpas f枚rr盲n 2013 (se faktabladet Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken: fakta och siffror, se faktablad听3.2.2).

Beslutsprocesserna inom jordbruksomr氓det

I EUF-f枚rdraget (artikel听42 f枚rsta stycket och artikel听43.2) fastst盲lldes medbeslutandef枚rfarandet som ordinarie lagstiftningsf枚rfarande f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken (se faktablad 1.2.3) i st盲llet f枚r samr氓dsf枚rfarandet som ditintills varit till盲mpligt. D盲rigenom blev Europaparlamentet medlagstiftare p氓 riktigt inom jordbruksomr氓det.

Det nya f枚rdraget gav dock upphov till stora tolkningsproblem eftersom det ger r氓det m枚jlighet att avvika fr氓n det ordinarie f枚rfarandet. Enligt artikel听42 andra stycket, som r枚r konkurrensregler, f氓r r氓det 鈥漰氓 f枚rslag av kommissionen till氓ta st枚d a)听f枚r att skydda f枚retag som 盲r missgynnade genom strukturella eller naturbetingade f枚rh氓llanden, b)听inom ramen f枚r ekonomiska utvecklingsprogram.鈥� Dessutom anges i artikel听43.3 att r氓det p氓 f枚rslag av kommissionen ska 鈥漛esluta om 氓tg盲rder om fastst盲llande av priser, avgifter, st枚d och kvantitativa begr盲nsningar鈥�. Eftersom det inte fanns en tydlig avgr盲nsning mellan Europaparlamentets och r氓dets lagstiftningsbefogenheter p氓 jordbruksomr氓det uppstod det juridiska och politiska problem under f枚rhandlingarna om den nya gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

Det var inte alls ov盲ntat att den interinstitutionella debatten om till盲mpningsomr氓det f枚r artikel听43.3 skulle forts盲tta vid Europeiska unionens domstol. I domstolens avg枚rande i m氓l听C-113/14 av den听7听september 2016 fastst盲lldes emellertid en bred tolkning av begreppet 鈥漟astst盲llande av priser鈥� i artikel 43.3 i EUF-f枚rdraget med referenstr枚sklar f枚r interventionspriser. F枚ljaktligen str枚ks artikel听7 i f枚rordning (EU)听nr听1308/2013 (f枚rordningen om en samlad marknadsordning) baserad p氓 artikel听43.2, och referenstr枚sklarna har p氓 nytt antagits exklusivt av r氓det. Mot bakgrund av dessa avg枚randen kommer man vid kommande reformer f枚r att anpassa mekanismerna i den gemensamma jordbrukspolitiken till de politiska m氓len att beh枚va klarg枚ra till盲mpningsomr氓det f枚r de befintliga r盲ttsliga grunderna i syfte att f氓 en b盲ttre j盲mvikt mellan medlagstiftarna.

Det har ocks氓 alltid funnits flera andra instanser som har deltagit i genomf枚randet av den gemensamma jordbrukspolitiken genom det s氓 kallade kommitt茅f枚rfarandet. Sedan 1961, d氓 de f枚rsta samlade marknadsordningarna inf枚rdes, har flera kommitt茅er bildats. I Lissabonf枚rdraget gjordes en 氓tskillnad mellan delegerade akter och genomf枚randeakter (se faktablad听1.3.8). Numera regleras antagandet av delegerade akter i den grundl盲ggande lagstiftningsakten, medan genomf枚randeakter ska antas enligt de nya gransknings- eller samr氓dsf枚rfaranden som fastst盲lls i . Merparten av f枚rslagen till kommissionens genomf枚randeakter p氓 jordbruksomr氓det antas inom ramen f枚r granskningsf枚rfaranden d盲r parlamentet och r氓det har r盲tt till kontroll.

Inom ramen f枚r de r氓dgivande kommitt茅erna har dessutom n盲ringslivsorganisationerna i EU, genom Organisationen f枚r jordbrukets n盲ringslivsorganisationer i Europeiska unionen (Copa) och organisationen f枚r lantbrukskooperativ i EU (Cogeca), alltid deltagit indirekt i EU:s beslutsprocess. Alldeles nyligen utvidgades samr氓den genom att grupper f枚r civil dialog inr盲ttades som ska hj盲lpa kommissionen att genomf枚ra den gemensamma jordbrukspolitiken (en process som kallas strukturerad dialog).

Den gemensamma jordbrukspolitiken 鈥� delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna

I EUF-f枚rdraget (se faktablad听1.1.5) f枚reskrivs det att unionen och medlemsstaterna ska ha delad befogenhet p氓 jordbruksomr氓det. Detta strider mot g盲ngse r盲ttspraxis och uppfattningen inom kommissionens juridiska avdelning[1], som fram till dess hade betraktat marknadspolitiken (den gemensamma jordbrukspolitikens f枚rsta pelare) som ett omr氓de d盲r unionen har exklusiv befogenhet. Den nya artikel听4.2听d i EUF-f枚rdraget p氓verkar lagstiftningsarbetet p氓 jordbruksomr氓det p氓 s氓 s盲tt att EU-institutionerna till盲mpar subsidiaritetsprincipen (se faktablad听1.2.2) p氓 omr氓den d盲r unionen inte har exklusiv befogenhet (artiklarna 5.3 och 12 i f枚rdraget om Europeiska unionen (EU-f枚rdraget)). De nationella parlamenten kan s氓ledes l盲mna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, r氓dets och kommissionens ordf枚rande om huruvida de anser att ett f枚rslag till r盲ttsakt p氓 jordbruksomr氓det 盲r f枚renligt med subsidiaritetsprincipen. Dessutom 盲r best盲mmelserna om 鈥漟枚rdjupat samarbete鈥�, som inf枚rdes genom artikel听20 i EU-f枚rdraget (se faktablad听1.1.5), numera till盲mpliga p氓 den gemensamma jordbrukspolitiken. I detta avseende skulle n氓gra medlemsstater (f枚r tillf盲llet minst nio) kunna v盲lja att sinsemellan g枚ra ytterligare 氓taganden p氓 jordbruksomr氓det, eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken blir alltmer flexibel n盲r det g盲ller till盲mpningen av gemensamma mekanismer (se faktablad听3.2.3).

Europaparlamentets roll

Eftersom Europaparlamentet inte har n氓gra beslutsbefogenheter har det sedan Romf枚rdraget i听st盲llet ut枚vat ett starkt inflytande p氓 utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken genom att anv盲nda icke-bindande metoder s氓som initiativbet盲nkanden och resolutioner. Efter Europeiska r氓dets f枚rklaring i Luxemburg 1997 d盲r man f枚respr氓kade en europeisk jordbruksmodell, har Europaparlamentet vid flera tillf盲llen visat sitt engagemang f枚r en multifunktionell europeisk jordbruksmodell (och livsmedelsmodell), som omfattar hela den utvidgade unionen och som 盲r f枚renlig med avregleringen och globaliseringen av marknaderna. Detta engagemang visade sig inte minst i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003 och de multilaterala f枚rhandlingarna p氓 jordbruksomr氓det inom ramen f枚r V盲rldshandelsorganisationen (WTO) (se faktabladet听3.2.10 Jordbruksavtal inom ramen f枚r WTO). I detta sammanhang har Europaparlamentet ocks氓 samtyckt till att s盲tta nya m氓l inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa principer bekr盲ftades i resolutionerna av den听 och den听 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Denna reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, som avslutades den听20听november 2013, gav Europaparlamentet m枚jlighet att ut枚va sin roll som medlagstiftare fullt ut inom jordbruksomr氓det, p氓 grundval av den institutionella ram som inf枚rts genom Lissabonf枚rdraget.

Ett antogs den听30听maj 2018. Den听1听juni 2018 offentliggjorde kommissionen sina lagstiftningsf枚rslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. I april 2019 r枚stade ledam枚terna i utskottet f枚r jordbruk och landsbygdens utveckling igenom tre bet盲nkanden om de lagstiftningsf枚rslag som lagts fram. Efter valet till Europaparlamentet i maj 2019 reviderade det nya utskottet f枚r jordbruk och landsbygdens utveckling de 盲ndringar som hade antagits under den f枚reg氓ende valperioden, och Europaparlamentet antog sin slutliga st氓ndpunkt vid sitt plenarsammantr盲de den听23听oktober 2020. I juni 2021 n氓dde f枚rhandlarna en 枚verenskommelse om de tre f枚rslagen i reformpaketet f枚r den gemensamma jordbrukspolitiken, som ledde till antagandet av f枚rordningarna (EU)听2021/2115, (EU)听2021/2116 och (EU)听2021/2117 den听2听december 2021 (se faktablad听3.2.2).

听

Vera Milicevic

10-2023