Europaparlamentet: f枚rbindelser med de nationella parlamenten
Den europeiska integrationen har lett till att de nationella parlamentens roll har f枚r盲ndrats. Olika instrument f枚r samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten har tagits fram f枚r att garantera effektiv demokratisk kontroll av EU:s lagstiftande p氓 alla niv氓er. Denna tendens har st盲rkts i och med de best盲mmelser som har tillkommit genom Lissabonf枚rdraget.
R盲ttslig grund
Artikel听12 i EU-f枚rdraget, protokoll nr听1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr听2 om till盲mpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
惭氓濒
A. Grunden f枚r samarbetet
Genom den europeiska integrationen 枚verf枚rs vissa av EU-l盲ndernas tidigare ansvarsomr氓den till gemensamma institutioner med beslutander盲tt. Detta leder till att de nationella parlamentens roll som lagstiftare och budget- och kontrollmyndigheter minskar. Flera av de ansvarsomr氓den som flyttats fr氓n medlemsl盲nderna till EU sk枚ttes till en b枚rjan av r氓det, men Europaparlamentets roll har efter hand v盲xt till dagens fullfj盲drade parlamentariska uppdrag.
- De nationella parlamenten ser st枚rre kontroll av regeringarnas 氓tg盲rder inom EU och n盲rmare f枚rbindelser med Europaparlamentet som en m枚jlighet att 枚ka sitt inflytande p氓 EU:s听beslutsfattande och samtidigt s盲kerst盲lla att EU byggs p氓 demokratiska principer.
- Europaparlamentet anser f枚r sin del att goda f枚rbindelser med de nationella parlamenten skulle bidra till att st盲rka Europaparlamentets legitimitet och f枚ra EU n盲rmare medborgarna.
B. Utveckling av samarbetet
De nationella parlamentens roll f枚rsvagades till en b枚rjan allteftersom den听europeiska听integrationen gick fram氓t, genom att EU:s befogenheter 枚kade och dess kompetensomr氓den breddades, medan majoritetsomr枚stningar blev regel i r氓det och Europaparlamentets lagstiftningsbefogenheter ut枚kades.
Fram till 1979 fanns det en strukturell koppling mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, eftersom ledam枚terna av Europaparlamentet uts氓gs bland de nationella parlamentsledam枚terna. De direkta valen av ledam枚ter till parlamentet gjorde att dessa band klipptes, och under en tio氓rsperiod upph枚rde f枚rbindelserna n盲stan helt. Behovet av att 氓teruppta f枚rbindelserna tydliggjordes efter 1989 n盲r kontakter togs och man f枚rs枚kte skapa instrument f枚r att ers盲tta den f枚rsta tidens strukturella band. Maastrichtf枚rdraget bidrog till denna str盲van genom f枚rklaringarna nr听13 och 14, som s盲rskilt f枚reskriver att
- de nationella parlamentens roll i EU:s verksamhet m氓ste respekteras (EU-l盲ndernas regeringar ska se till att de nationella parlamenten f氓r information om f枚rslagen till EU-lagstiftning 鈥漣 god tid鈥�, och vid behov ska gemensamma konferenser h氓llas),
- samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten m氓ste intensifieras genom t盲tare kontakter, regelbundna m枚ten och eventuellt tillhandah氓llande av 枚msesidiga resurser.
Dessutom har de nationella parlamenten, genom konstitutionella reformer, regerings氓taganden och 盲ndringar av de egna arbetsmetoderna samt genom den tolkning av nationella f枚rfattningsbest盲mmelser som vissa EU-l盲nders f枚rfattningsdomstolar gjort, gradvis f氓tt m枚jlighet att kontrollera sina respektive regeringars 氓tg盲rder inom EU. De nationella parlamentsutskott som 盲r specialiserade p氓 EU-fr氓gor har i samarbete med Europaparlamentet spelat en viktig roll f枚r denna utveckling.
I det protokoll om de nationella parlamentens roll i EU som bifogades Amsterdamf枚rdraget uppmuntras de nationella parlamenten att 枚ka sin delaktighet i EU:s verksamhet. Protokollet f枚reskriver att kommissionens samr氓dsdokument och f枚rslag till lagstiftning ska 枚vers盲ndas snabbare s氓 att de nationella parlamenten kan granska dem innan r氓det fattar beslut. Vid diskussionerna i konventet om Europas framtid (se faktablad听1.1.4) spelade de nationella parlamenten en viktig roll, och de nationella parlamenten stod 盲ven i fokus f枚r en av de elva arbetsgrupperna. I maj 2006 samtyckte kommissionen till att alla nya f枚rslag och samr氓dsdokument skulle 枚vers盲ndas till de nationella parlamenten. Genom Lissabonf枚rdraget blev kommissionen r盲ttsligt skyldig att f枚ra en s氓dan 鈥漰olitisk dialog鈥�. I EUF-f枚rdraget ges dessutom de nationella parlamenten r盲tt att bli b盲ttre informerade av EU:s institutioner, som 盲r skyldiga att 枚vers盲nda alla f枚rslag till lagstiftningsakter och ans枚kningar om anslutning till EU. I Lissabonf枚rdraget f枚rst盲rktes de nationella parlamentens roll ytterligare genom att de g枚rs delaktiga i f枚rfarandena f枚r 枚versyn av f枚rdragen och i mekanismerna f枚r utv盲rdering av genomf枚randet av EU:s politik p氓 omr氓dena frihet, s盲kerhet och r盲ttvisa. Det formaliserade 盲ven det interparlamentariska samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet i听enlighet med protokollet om de nationella parlamentens roll i EU.
Genom Lissabonf枚rdraget f枚rst盲rktes 盲ven de nationella parlamentens roll i听EU:s lagstiftningsprocess avsev盲rt genom att det inf枚rdes ett system f枚r tidig varning, dvs.听ett system som g枚r det m枚jligt f枚r de nationella parlamenten att kontrollera att lagstiftningsf枚rslagen 盲r f枚renliga med subsidiaritetsprincipen (protokoll nr听1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr听2 om till盲mpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna). Nationella parlament f氓r, inom 氓tta veckor fr氓n den dag d氓 ett utkast till lagstiftningsakt 枚vers盲nds, till Europaparlamentets, r氓dets och kommissionens ordf枚rande l盲mna ett motiverat yttrande med sk盲len till att de anser att det aktuella utkastet inte 盲r f枚renligt med subsidiaritetsprincipen. Ett lagstiftningsf枚rslag kan blockeras om en majoritet av parlamenten vill det. Det slutgiltiga beslutet tas dock av den lagstiftande myndigheten (Europaparlamentet och r氓det) (se faktablad听1.2.2). Denna mekanism har aktiverats tre g氓nger sedan Lissabonf枚rdraget tr盲dde i kraft: i maj 2012 avseende [1], i oktober 2013 avseende [2] och i maj 2016 avseende [3]. De nationella parlamenten kan komma med synpunkter p氓 till盲mpningen av subsidiaritetsprincipen, vilket kan leda till orange och gult kort om det motiverade yttrandet f氓r tillr盲ckligt med st枚d. Denna subsidiaritetskontroll 盲r en exklusiv befogenhet f枚r de nationella parlamenten. Det g氓r att l盲sa mer om de regionala parlamentens roll i den h盲r processen i artikel听6 i protokoll nr听2. D盲r st氓r det: 鈥漋arje nationellt parlament eller kammare i ett s氓dant parlament ska i f枚rekommande fall samr氓da med de regionala parlament som har lagstiftande befogenheter.鈥� Yttranden som l盲mnas in direkt av regionala parlament betraktas d盲rf枚r, enligt f枚rdragen, inte som yttranden fr氓n de nationella parlamenten n盲r det g盲ller subsidiaritetsprincipen. Deras 氓sikter b枚r f枚rmedlas via det nationella parlamentet. N盲r Europaparlamentet tar emot ett motiverat yttrande fr氓n ett regionalt parlament vidarebefordras det dock f枚r information till ber枚rda enheter och till det utskott som ansvar f枚r inneh氓llet. Det 枚verl盲mnas ocks氓 till utskottet f枚r regional utveckling som 盲r ansvarigt utskott f枚r f枚rbindelserna med regionala myndigheter och till utrednings- och dokumentationsenheterna. F枚rdraget inneh氓ller ocks氓 nya artiklar som klarg枚r de nationella parlamentens roll inom EU (artiklarna听10 och 12 i EU-f枚rdraget).
Alltsedan EU:s statsskuldkris br枚t ut i mars 2010 har den roll som euroomr氓dets nationella parlament spelat i ratificeringen av krispaket eller vid 盲ndringar av dessa tydligt visat p氓 vikten av ett n盲ra samarbete och ett st盲ndigt utbyte av information mellan dem och Europaparlamentet. I artikel听13 i f枚rdraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monet盲ra unionen, som tr盲dde i kraft i januari 2013, f枚reskrivs ett s盲rskilt samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet f枚r att ut枚va parlamentarisk kontroll 枚ver den ekonomiska och finansiella styrningen.
Resultat: samarbetsinstrument
A. Konferensen f枚r talm盲n i EU-l盲ndernas parlament
Efter de m枚ten som anordnades 1963 och 1973 inf枚rde man 1981 formellt dessa talmanskonferenser d盲r de nationella parlamentens talm盲n och Europaparlamentets talman deltar. Fr氓n b枚rjan h枚lls de en g氓ng vartannat 氓r. De f枚rbereds vid m枚ten med generalsekreterarna och behandlar s盲rskilda fr氓gor om samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet. De senaste 氓ren har talm盲nnen m枚tts 氓rligen. Dessutom har Europaparlamentet sedan 1995 n盲ra f枚rbindelser med parlamenten i de associerade l盲nderna och i kandidatl盲nderna. Europaparlamentets och dessa parlaments talm盲n har tr盲ffats regelbundet f枚r att diskutera anslutningsstrategier och andra aktuella fr氓gor.
B. Europeiskt centrum f枚r parlamentarisk forskning och dokumentation (CERDP)
Vid storkonferensen i Wien 1977 inr盲ttades Europeiskt centrum f枚r parlamentarisk forskning och dokumentation (CERDP), ett n盲tverk av dokumentations- och forskningsinstitutioner som bedriver ett n盲ra samarbete f枚r att underl盲tta tillg氓ngen till information (inklusive till nationella databaser och EU-databaser) och samordna forskning s氓 att man undviker dubbelarbete. Centrumet samlar in och distribuerar studier och har uppr盲ttat en webbplats f枚r att f枚rb盲ttra informationsutbytet. Dess katalog underl盲ttar kontakter mellan de olika parlamentens听forskningstj盲nster. Centrumet administreras gemensamt av Europaparlamentet och Europar氓dets parlamentariska f枚rsamling. Till centrumet h枚r parlamenten i EU:s medlemsstater och Europar氓dets medlemmar, och centrumets tj盲nster kan ocks氓 anlitas av parlamenten i l盲nder som har observat枚rsstatus i Europar氓dets parlamentariska f枚rsamling.
C. Konferensen f枚r Europeiska gemenskapens parlament
Denna id茅 blev verklighet i Rom 1990 under namnet 鈥滶uropeiska konferensen鈥�. P氓 temat 鈥漡emenskapens framtid 鈥� f枚ljderna f枚r EG och medlemsstaterna av f枚rslagen om den ekonomiska och monet盲ra unionen och den politiska unionen och s盲rskilt de nationella parlamentens och Europaparlamentets roll鈥� samlade dessa konferenser 258听deltagare (173 fr氓n de nationella parlamenten och 85 fr氓n Europaparlamentet). Detta initiativ har hittills inte f氓tt n氓gon uppf枚ljare.
D. Konferensen mellan de parlamentariska organen f枚r EU-fr氓gor vid Europeiska unionens parlament (Cosac)
Denna konferens var ursprungligen en id茅 fr氓n den franska nationalf枚rsamlingens talman. Sedan 1989 har konferensen var sj盲tte m氓nad samlat utskotten f枚r EU-fr氓gor vid de nationella parlamenten och ledam枚ter av Europaparlamentet. Vid sammantr盲dena f枚retr盲ds varje parlament av sex ledam枚ter. Konferensen sammankallas av parlamentet i det land som innehar EU-ordf枚randeskapet och f枚rbereds gemensamt av Europaparlamentet och ordf枚randetrojkans parlament. Vid varje konferens behandlas viktiga fr氓gor som r枚r den europeiska integrationen. Cosac 盲r inte ett beslutsfattande organ utan snarare ett organ f枚r parlamentariskt samr氓d och parlamentarisk samordning, som antar st氓ndpunkter i samf枚rst氓nd. I protokollet om de nationella parlamentens roll i EU anges uttryckligen att Cosac kan l盲mna alla synpunkter som konferensen anser 盲r l盲mpliga till EU-institutionerna. Synpunkterna fr氓n Cosac 盲r inte bindande p氓 n氓got s盲tt f枚r de nationella parlamenten och de beh枚ver inte ta h盲nsyn till dem i sina st氓ndpunkter.
I Cosac tr盲ffas nationella parlamentsdelegationer. Dessa bildar intressepaneler i olika europeiska fr氓gor d盲r de nationella parlamentsledam枚terna kan s盲tta sig i f枚rbindelse med f枚retr盲dare f枚r EU-institutionerna. COSAC:s sammantr盲de i Bryssel i mars 2024 anordnades av r氓dets belgiska ordf枚randeskap och inneh枚ll paneler som 盲gnade sig 氓t j盲mst盲lldhetspolitik, strategiskt oberoende och situationen f枚r r盲ttsstatsprincipen och demokratin i EU. P氓 det sistn盲mnda temat anordnades en fr氓gestund mellan parlamentsledam枚ter och ordf枚randen f枚r Europeiska unionens domstol, Koen Lenaerts, som betonade det s盲rskilda ansvaret att skydda fria val, pressfrihet och solidaritet mellan medlemsstaterna.
E. Gemensamma parlamentariska m枚ten
Efter erfarenheten med det europeiska konventet ans氓g ledam枚ter fr氓n s氓v盲l Europaparlamentet som de nationella parlamenten att det vore l盲mpligt att inr盲tta ett permanent instrument f枚r politiskt samarbete f枚r att behandla s盲rskilda fr氓gor. Sedan 2005 har d盲rf枚r ledam枚terna av Europaparlamentet och de nationella parlamenten h氓llit gemensamma parlamentariska m枚ten f枚r att behandla viktiga fr氓gor som ber枚r parlamenten i EU:s beslutsprocess och institutionsuppbyggnad.
F. Andra samarbetsinstrument
Majoriteten av Europaparlamentets st盲ndiga utskott samr氓der med sina nationella motsvarigheter vid sammantr盲den d盲r tv氓 eller fler parter deltar och genom bes枚k av ordf枚rande eller f枚redragande.
Kontakterna mellan parlamentets politiska grupper och de nationella parlamentens motsvarigheter har utvecklats olika l氓ngt beroende p氓 vilka l盲nder eller politiska partier det g盲ller.
Det administrativa samarbetet utvecklas framf枚r allt i form av praktikperioder vid parlamentet och utbyten mellan tj盲nstem盲n. De flesta av de nationella parlamentens representanters kontor ligger i den av parlamentets byggnader som hyser direktoratet f枚r f枚rbindelser med de nationella parlamenten. Informationsutbytet om parlamentariskt arbete, s盲rskilt inom lagstiftningsomr氓det, f氓r allt st枚rre betydelse, s盲rskilt genom anv盲ndningen av modern informationsteknik, s氓som det internetbaserade data- och kommunikationsn盲tverket IPEX: .
Europaparlamentets roll
Den听19听april听2018 antog Europaparlamentet en [4]. I denna p氓pekas att de nationella parlamenten sk枚ter denna uppgift allt b盲ttre och bidrar aktivt till att EU fungerar v盲l i konstitutionellt h盲nseende, vilket 枚kar m氓ngfalden och den demokratiska legitimiteten. Parlamentet pekar ocks氓 p氓 att det parlamentariska ansvarsutkr盲vandet av de nationella regeringarna 盲r h枚rnstenen f枚r de nationella parlamentens roll i EU. Systemet f枚r tidig varning har s盲llan utnyttjats sedan Lissabonf枚rdraget tr盲dde i kraft, men parlamentet anser att det skulle kunna f枚r盲ndras inom ramen f枚r nuvarande f枚rdrag. I detta avseende uppmanas kommissionen att till盲mpa en 鈥漷eknisk anm盲lningsperiod鈥� f枚r att ge ytterligare tid mellan den dag d氓 utkasten till lagstiftningsakter tas emot av de nationella parlamenten och den dag d氓 氓ttaveckorsperioden b枚rjar l枚pa. Parlamentet st枚der dessutom m枚jligheten f枚r de nationella parlamenten att l盲gga fram konstruktiva f枚rslag till kommissionen f枚r att positivt p氓verka den europeiska debatten och kommissionens initiativr盲tt. Slutligen ges ett听antal f枚rslag som syftar till att st盲rka de befintliga instrumenten f枚r samarbete mellan parlamentet och de nationella parlamenten.
Den听17听januari 2024 r枚stade parlamentet igenom en ny resolution om genomf枚randet av f枚rdragets best盲mmelser om nationella parlament[5]. D盲r uppmanade parlamentet medlemsstaterna att se till att de nationella parlamenten har tillr盲ckliga resurser f枚r att utf枚ra sina f枚rfattningsenliga tillsynsuppgifter och rekommenderade de nationella parlamenten att anv盲nda IPEX-plattformen effektivare och att g枚ra sina regionala parlament delaktiga i arbetet med att ta systemet f枚r tidig varning i drift. Parlamentet ville ocks氓 att den period p氓 氓tta veckor som de nationella parlamenten f枚r n盲rvarande har p氓 sig f枚r att l盲gga fram motiverade yttranden ska f枚rl盲ngas eftersom de inte hinner kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen p氓 氓tta veckor. Vidare ville parlamentet se ett system med ett 鈥漡r枚nt kort鈥�, d盲r minst en tredjedel av de nationella parlamenten kan l盲gga fram initiativ f枚r att 鈥漰氓 ett positivt s盲tt p氓verka den europeiska debatten鈥�.
Europaparlamentets direktorat f枚r f枚rbindelser med de nationella parlamenten ger varje 氓r ut en rapport om f枚rbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i EU. Rapporten ger en 枚verblick 枚ver verksamheten och utvecklingen i Europaparlamentets interparlamentariska samarbete med 39听olika parlament och parlamentskammare ute i de 27听EU-l盲nderna. Enligt 氓rsrapporten f枚r 2022 var de st枚rsta diskussions盲mnena p氓 de interparlamentariska m枚tena under det 氓ret EU:s s盲kerhet och yttre 氓tg盲rder till f枚ljd av kriget i Ukraina, 氓terh盲mtningen efter coronapandemin, situationen f枚r r盲ttsstaten i EU-l盲nderna, coronafonden NextGenerationEU och dess nationella 氓terh盲mtningsplaner och resultaten fr氓n konferensen om Europas framtid.
听
Eeva Pavy / Alexandru-George Mo葯