Ϸվ

Genomförande av budgeten

Kommissionen genomför budgeten på eget ansvar och i samarbete med medlemsstaterna, och genomförandet kontrolleras politiskt av Europaparlamentet.

Rättslig grund

  • Artiklarna 290–291, 317–319 och 321–323 i (EUF-fördraget) samt artikel179 i Euratomfördraget.
  • Budgetförordningen, dvs. av den18juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget.
  • mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel.

Syfte

Kommissionen ansvarar för genomförandet av budgetens inkomst- och utgiftssida i enlighet med fördragen och bestämmelserna och anvisningarna i budgetförordningen samt inom de ramar som de godkända anslagen medger (se faktablad1.4.3).

Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att se till att anslagen används i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, dvs.med sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

Beskrivning

A. Grundläggande moment

Genomförandet av budgeten består av två huvudmoment, åtaganden följt av betalningar. För utgiftsåtaganden fattas först ett beslut om att använda ett visst belopp från en viss budgetpost för att finansiera en viss verksamhet. När motsvarande rättsliga åtaganden (t.ex.avtal) har fastställts och de begärda tjänsterna eller arbetena har utförts, eller de beställda varorna har levererats, godkänns utgifterna och betalningen görs.

B. Metoder för genomförande av budgeten

Kommissionen kan genomföra budgeten på något av följande sätt:

  • Direkt genom sin egen administration eller via genomförandeorgan (direkt förvaltning).
  • Förvaltning tillsammans med medlemsstaterna (delad förvaltning).
  • Indirekt genom delegering av budgetgenomförandet till olika enheter och personer, t.ex.tredjeländer, internationella organisationer,etc. (indirekt förvaltning).

I praktiken genomförs cirka 70procent av budgeten genom delad förvaltning tillsammans med medlemsstaterna där dessa fördelar medel och sköter utbetalningarna, 20procent genomförs genom direkt förvaltning via kommissionen eller dess genomförandeorgan, och resterande 10procent genom indirekt förvaltning[1].

Genom lämnas information om mottagare av medel som kommissionen förvaltar direkt. Samtidigt ansvarar varje medlemsstat för att offentliggöra information om mottagare av de medel som man förvaltar inom ramen för indirekt och delad förvaltning.

I artikel317 i EUF-fördraget anges att kommissionen ska genomföra budgeten i samarbete med medlemsstaterna och att de förordningar som utfärdas enligt artikel322 i EUF-fördraget ska fastställa medlemsstaternas kontroll- och revisionsskyldigheter vid genomförandet av budgeten samt deras ansvar i samband med detta.

När det gäller genomförandet av EU-lagstiftningen generellt innehåller dessutom artiklarna290 och 291 i EUF-fördraget bestämmelser för de delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter som kommissionen kan tilldelas, särskilt den kontroll av kommissionen som medlemsstaterna, rådet och parlamentet utövar i detta hänseende.

Enligt artikel290 i EUF-fördraget kan kommissionen genom en lagstiftningsakt få delegerad befogenhet att anta akter som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar ”vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten”. Parlamentet och rådet har rätt att återkalla en sådan delegering av befogenhet till kommissionen eller att invända mot den och därmed förhindra att den träder i kraft.

I artikel291 i EUF-fördraget regleras de genomförandebefogenheter som kommissionen kan tilldelas. I artikel291.1 föreskrivs att medlemsstaterna är ansvariga för att alla nationella lagstiftningsåtgärder vidtas som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. I artikel291.2 föreskrivs samtidigt att om ”enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs” ska kommissionen, eller rådet i de fall som avses i artiklarna24 och 26 i (EU-fördraget), tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Enligt artikel291.3 i EUF-fördraget ska parlamentet och rådet genom förordningar fastställa reglerna för kontrollen av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

Under 2020 kom institutionerna överens om ett nytt interinstitutionellt avtal om budgetdisciplin, om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel. Avtalet antogs parallellt med för 2021–27 och syftar inte bara till att säkerställa ett fortsatt samarbete mellan institutionerna i budgetfrågor utan också till att förbättra unionens årliga budgetförfarande och, genom en färdplan i en bilaga, underlätta införandet av nya egna medel för EU inom ramen för denna fleråriga budgetram.

Artikel 291 i EUF-fördraget kompletteras av Europaparlamentets och rådets av den16februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Denna kontroll utövas genom kommittéer som består av företrädare för medlemsstaterna och leds av en företrädare för kommissionen. I förordningen fastställs två nya typer av förfaranden, vars tillämplighet är beroende av räckvidden för akten i fråga. Enligt granskningsförfarandet kan kommissionen inte anta en åtgärd om kommittén avgett ett negativt yttrande. Enligt det rådgivande förfarandet är kommissionen skyldig att ta ”största hänsyn” till kommitténs slutsatser, men är inte bunden av dess yttrande.

Medlemsstater som genomför budgeten felaktigt bestraffas inom ramen för förfarandet för avslutande av räkenskaperna och kontroller av stödberättigande: efter revisioner som utförts av kommissionen och revisionsrätten balanseras de nationella regeringarnas inkomster från EU-budgeten mot en begäran om återbetalning av felaktigt utbetalda medel. Beslut om sådana korrigeringar fattas av kommissionen i enlighet med de tidigare nämnda förfarandena för utövande av genomförandebefogenheter (se faktablad1.4.5).

Genomförandet av budgeten granskas därför regelbundet av revisionsrätten (se faktablad1.3.12). Vissa sektorer har upprepade gånger kritiserats i dess rapporter.

C. ұԴdzöԻä

Budgetförordningen, på grundval av artikel322 i EU-fördraget, innehåller alla principer och bestämmelser för budgetens genomförande. Den är en övergripande rättsakt som ska tillämpas på alla utgifts- och intäktsområden. Ytterligare regler för budgetens genomförande kan finnas i sektorsbaserade förordningar som täcker specifika EU-åtgärder.

Den nuvarande budgetförordningen antogs i juli 2018 och trädde i kraft den2augusti 2018. De flesta bestämmelserna i denna när det gäller genomförandet av EU-institutionernas administrativa anslag trädde dock inte i kraft förrän den1januari 2019[2].

Kommissionens huvudverktyg för att genomföra budgeten och kontrollera hur budgeten genomförs är dess datoriserade redovisningssystem ABAC (periodiserad redovisning). Kommissionen har vidtagit åtgärder för att uppfylla högsta internationella redovisningsstandarder, särskilt de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS), som har fastställts av Internationella revisorsförbundet (IFAC). En viktig aspekt av budgetgenomförandet är att EU-lagstiftningen om offentlig upphandling (varor, bygg- och anläggningsarbeten och tjänster, se faktablad2.1.10) ska följas. Dessutom stärks skyddet av unionens ekonomiska intressen genom systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes). Edes möjliggör tidig upptäckt, uteslutning och finansiella påföljder för otillförlitliga personer och enheter som ansöker om EU-medel eller har ingått rättsliga åtaganden med kommissionen eller andra institutioner[3].

Europaparlamentets roll

Europaparlamentets interaktion med budgeten sker på två sätt:

  • Som en av budgetmyndighetens två grenar godkänner parlamentet budgetanslagen för det kommande året.
  • Genom det årliga ansvarsfrihetsförfarandet granskar parlamentet genomförandet av budgeten under det föregående året.

Genom budgetförfarandet har parlamentet ett tidigt inflytande på EU-budgetens genomförande genom de ändringsförslag som läggs fram och de beslut som fattas för att anslå medel inom ramen för budgetförfarandet (se faktablad1.2.5).

Om parlamentet tvivlar på att utgifterna är motiverade eller på kommissionens förmåga att genomföra dem, kan det besluta att använda mekanismen för budgetreserven och placera de begärda medlen i reserven till dess att kommissionen lägger fram lämpliga belägg som en del av en begäran om överföring av medel från reserven. Förslag till överföringar ska godkännas av både parlamentet och rådet. Anslag kan inte användas innan de har förts över från reserven till den relevanta budgetposten.

Ansvarsfrihetsförfarandet (se faktablad1.4.5) ger parlamentet möjlighet att kontrollera det pågående genomförandet av budgeten. Även om de flesta frågor som tas upp rör den period för vilken ansvarsfrihet beviljas (vanligtvis det föregående året), handlar många av de frågor som parlamentets budgetkontrollutskott ställer till kommissionen inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet om det pågående genomförandet av budgeten. Den så kallade ansvarsfrihetsresolutionen, som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet, innehåller många krav och rekommendationer riktade till kommissionen och andra organ som är involverade i budgetens genomförande.

Enligt Lissabonfördraget är parlamentet tillsammans med rådet ansvarigt för att upprätta ”finansiella regler som särskilt ska ange närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision” (artikel322.1 i EUF-fördraget).

På nästan alla politikområden påverkar parlamentet dessutom genomförandet av budgeten genom sin lagstiftande och icke-lagstiftande verksamhet, t.ex.genom betänkanden och resolutioner, eller helt enkelt genom att ställa muntliga eller skriftliga frågor till kommissionen.

Under de senaste åren har parlamentet stärkt sin politiska kontroll över kommissionen genom att införa instrument som gör det möjligt att utbyta information om genomförandet av anslagen och beloppen för utestående åtaganden, dvs.rättsliga åtaganden som ännu inte har fullgjorts genom betalning. På längre sikt kan den sammantagna effekten av många utestående åtaganden bli ett problem, och parlamentet försöker därför få kommissionen att hålla dessa under kontroll.

Nya verktyg utvecklas för att genomförandet av EU:s program ska kunna övervakas bättre och ge mer valuta för pengarna. Parlamentet vill därför att man inför verksamhetsförklaringar av hög standard (som kommissionen utarbetar i form av arbetsdokument i samband med det preliminära förslaget till allmän budget) och att analyser av EU-programmens kostnadseffektivitet presenteras regelbundet.

För mer information om detta ämne, se budgetutskottets webbplats.

[1]Uppgifterna för 2021–2027 kommer från kommissionens generaldirektorat för budgetfrågor.
[2]Artikel 282.3 c i den nya budgetförordningen.
[3]Detta styrs av budgetförordningen och sker i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning(EU) 2018/1725 av den23oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter (EUTL 295, 21.11.2018, s.39).

Stefan Schulz