Ϸվ

Kampen mot klimatförändringarna

Europeiska unionen (EU) är en av de ledande stora ekonomierna i fråga om att bekämpa utsläpp av växthusgaser. EU:s utsläpp av växthusgaser hade 2020minskat med 31procent jämfört med 1990års nivåer. Detta överskred EU:s mål enligt Kyotoprotokollet om att minska utsläppen med 20procent senast 2020. Med utgångspunkt i internationella fördrag, såsom Kyotoprotokollet, har EU antagit många klimatstrategier, bl.a.EU:s utsläppshandelssystem. 2019 presenterade kommissionen den europeiska gröna given, och sedan dess har man kommit överens om många åtgärder som syftar till att höja EU:s ambitionsnivå vad gäller minskningen av utsläppen av växthusgaser till 55procent senast 2030 och till att göra EU:s ekonomi fossilfri senast 2050, vilket är i linje med Parisavtalet.

Rättslig grund och mål

Enligt artikel191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har EU:s miljöpolitik som uttryckligt mål att bekämpa klimatförändringarna.

Allmän bakgrund

Mänsklig verksamhet såsom förbränning av fossila bränslen, avskogning och jordbruk leder till utsläpp av växthusgaser såsom koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O) och fluorkolväten. Dessa växthusgaser stänger in värme som strålar ut från jordytan, vilket leder till global uppvärmning. Enligt den från FN:s klimatpanel (IPCC) varierar de mest trovärdiga uppskattningarna av ökningen av jordens medeltemperatur i slutet av detta århundrade från 1,4°C till 4,4°C.

Den globala uppvärmningen har lett till och kommer att leda till fler extrema väderhändelser (t.ex.översvämningar och torka) och till bortsmältande istäcken, förlust av biologisk mångfald, växtsjukdomar och skadedjur, livsmedels- och dricksvattenbrist, ökenspridning samt förflyttningar orsakade av katastrofer. Riskerna för oåterkalleliga och katastrofala förändringar skulle kunna öka kraftigt om den globala uppvärmningen överstiger de förindustriella nivåerna med mer än 2ºC, eller till och med 1,5ºC.

var det första internationella avtalet som fastställde bindande mål för att minska utsläppen av växthusgaser. Det antogs den11december 1997 och ratificerades av 192parter. Det ålade de industrialiserade länderna att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med överenskomna individuella mål enligt principen om ”gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapacitet”.

Det första allmänna avtalet om att bekämpa klimatförändringarna antogs i december 2015 vid den 21:a partskonferensen (COP21) för , som ägde rum i Paris. strävar efter att begränsa ökningen av jordens medeltemperatur till ”mycket under” 2ºC och försöker begränsa temperaturökningen till 1,5ºC över de förindustriella nivåerna. För att uppnå detta mål strävar parterna efter att de globala växthusgasutsläppen ska kulminera så fort som möjligt och att nettonollutsläpp ska uppnås under århundradets andra hälft. Anpassning (t.ex.vattenhushållning, växelbruk, upplysning och omlokalisering av hamnar) och begränsning (t.ex.ökad användning av förnybar energi och främjande av beteendeförändringar) betraktas som globala utmaningar, tillsammans med vikten av att hantera ”förluster och skador” till följd av klimatförändringarnas negativa konsekvenser. EU ratificerade formellt Parisavtalet den5oktober 2016, och därmed kunde det träda i kraft den4november 2016.

Mål och resultat

A. Tidigare EU-insatser för att bekämpa klimatförändringarna

Genom sin ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, som man kom överens om 2014 före Parisavtalet, har EU förbundit sig att uppnå följande mål senast 2030: minska utsläppen av växthusgaser med minst 40procent jämfört med 1990års nivåer, höja energieffektiviteten med 32,5procent och öka andelen förnybara energikällor till 32procent av den slutliga energiförbrukningen. Ramen för perioden till 2030 är en uppföljning av de ”20-20-20-mål” för 2020 som EU:s ledare beslutade om 2007: att minska utsläppen av växthusgaser med 20procent, öka andelen förnybar energi i den slutliga energiförbrukningen till 20procent och minska EU:s totala primära energiförbrukning med 20procent (jämfört med 1990års nivåer). Alla dessa mål omsattes i bindande lagstiftningsåtgärder, som också var knutna till EU:s mål enligt Kyotoprotokollet.

(direktiv (EU) 2018/410), den första och fortfarande största internationella koldioxidmarknaden, är ett centralt politiskt verktyg i EU för att bekämpa klimatförändringarna. Systemet, som inrättades 2005, bygger på principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter. Det sätts ett tak för den sammanlagda mängden växthusgasutsläpp som får släppas ut av de över 11000anläggningar (fabriker, kraftverk m.m.) som ingår i systemet. Varje anläggning köper eller får ”utsläppsrätter” som auktioneras av EU:s medlemsstater. Anläggningarna får bedriva byteshandel sinsemellan med dessa krediter – som var och en motsvarar ett ton koldioxid – om de inte använder dem själva. Det totala antalet utsläppsrätter minskar gradvis med tiden. Två fonder – en och en – hjälper till att modernisera energisystemen i medlemsstater med lägre inkomster och främja innovation genom att finansiera projekt för förnybar energi, avskiljning och lagring av koldioxid och låga koldioxidutsläpp. Dessutom .

Utsläpp från sektorer som inte ingår i utsläppshandelssystemet, såsom vägtransporter, avfall, jordbruket och byggbranschen, omfattas av bindande årliga mål för minskning av växthusgasutsläppen i varje medlemsstat, vilka fastställs i ((EU) 2018/842). Parlamentet och rådet har enats om minimimål för perioden 2021–2030 i syfte att bidra till uppnåendet av EU:s mål om en 30-procentig minskning av växthusgasutsläppen från dessa sektorer jämfört med 2005 och till uppnåendet av Parisavtalets mål. Dessutom måste alla medlemsstater nu för första gången säkerställa att utsläppen från inte överskrider upptaget. Skogar, åkermark och betesmark måste med andra ord förvaltas på ett hållbart sätt för att absorbera en så stor mängd växthusgaser som möjligt ur atmosfären – åtminstone lika mycket som sektorn i fråga släpper ut (”regeln om icke-debitering”) – och bidrar därför på ett betydelsefullt sätt till kampen mot klimatförändringarna.

Syftet med ((EU)2018/2001) är att säkerställa att förnybar energi som exempelvis solenergi, vind- och vattenkraft och biomassa senast 2030 ska stå för ett inledande mål på minst 32procent av EU:s totala energiförbrukning inom elproduktion, transporter, uppvärmning och kylning. Varje medlemsstat är skyldig att anta sin egen nationella handlingsplan för förnybar energi, som ska inbegripa sektorspecifika mål.

Ändringen från 2018 av ((EU)2018/2002) fastställer ett energieffektivitetsmål för EU på 32,5procent senast 2030 (beräknat med utgångspunkt i referensscenariot för 2007), och den innehåller en bestämmelse om att detta mål senast 2023 ska revideras uppåt. Det höjer EU:s energieffektivitetsmål. EU:s länder är nu tvungna att kollektivt säkerställa en ytterligare minskning på 11,7procent av energiförbrukningen senast 2030, jämfört med prognoserna för EU:s referensscenario för 2020. Dessutom innehåller det ändrade ((EU)2018/844) åtgärder för att skynda på renoveringstakten för byggnader och övergången till mer energieffektiva system och smarta energiledningssystem.

För första gången genomförs det genom ((EU)2018/1999) en öppen styrningsprocess för att registrera framstegen i arbetet med att uppnå målen för EU:s energiunion och klimatåtgärder, inbegripet bestämmelser om övervakning och rapportering. Medlemsstaterna är skyldiga att anta integrerade för perioden 2021–2030. Styrningsprocessen erbjuder också en möjlighet att uppdatera planerna vartannat år så att de speglar vunna erfarenheter och för att man ska kunna dra nytta av nya möjligheter för återstoden av årtiondet.

Genom teknik för (direktiv2009/31/EG) avskiljs koldioxid från utsläpp i atmosfären (till följd av industriprocesser), varefter koldioxiden komprimeras och transporteras till en plats där den kan lagras. Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar skulle man med hjälp av sådan teknik kunna bli av med 80–90procent av koldioxidutsläppen från kraftverk som drivs med fossila bränslen. Det har dock visat sig vara svårare att genomföra de planerade demonstrationsprojekten i Europa än vad man inledningsvis trodde. Ett av de främsta hindren är de höga kostnaderna.

Nya personbilar som registreras i EU måste uppfylla (förordning (EU) 2019/632), enligt vilka målet för EU:s hela fordonspark är 95g/km för bilar, från 2021.

Direktiv (EU) 2015/1513 om strävade efter att minska bränslenas växthusgasintensitet med 6procent till 2020. Detta skulle bland annat uppnås genom användningen av biobränslen, som också var tvungna att uppfylla vissa hållbarhetskriterier.

Enligt förordning (EU) 2015/757 om är stora fartyg skyldiga att övervaka och årligen rapportera de verifierade koldioxidutsläpp som de släpper ut på väg till och från och mellan hamnar i EU, tillsammans med annan relevant information.

Efter att klorfluorkarboner förbjudits på 1980-talet för att stoppa nedbrytningen av ozonskiktet används i dag fluorerade växthusgaser som ersättning i en rad industriprodukter såsom luftkonditionerings- och kylsystem, eftersom de inte skadar ozonskiktet. Dessa gaser riskerar dock att orsaka en global uppvärmning som är upp till 25000gånger större än den som koldioxid orsakar. Förordning (EU) nr517/2014 strävar efter att kontrollera användningen av och förbjuda användningen av dem i nya luftkonditioneringsapparater och kylapparater senast 2022–2025 och har därmed angett takten för en global utfasning.

B. Den europeiska gröna given

Den11december 2019 presenterade kommissionen den , ett ambitiöst åtgärdspaket som är utformat för att hjälpa EU att bli koldioxidneutralt senast 2050. Åtgärderna åtföljs av en och omfattar allt från långtgående utsläppsnedskärningar till investeringar i banbrytande forskning och innovation och bevarande av Europas naturmiljö. Genom investeringar i miljövänlig teknik, hållbara lösningar och nya företag siktar den gröna given även på att fungera som en ny tillväxtstrategi för EU för att omvandla EU till en hållbar och konkurrenskraftig ekonomi. För att given ska bli framgångsrik krävs det att allmänheten och alla berörda parter deltar och engagerar sig i den.

En av de centrala åtgärder som antagits inom ramen för den europeiska gröna given är den (förordning (EU)2021/1119) för att säkerställa ett klimatneutralt EU senast 2050. Den föreskriver inte minst att om en minskning av utsläppen av växthusgaser ska höjas till minst 55procent jämfört med 1990års nivåer. Andra förslag från kommissionen omfattar meddelandena om och , förslag till förordningar om inrättande av och om en översyn av och EU-strategier för och för samt en ny .

Den14juli 2021 presenterade kommissionen ett paket med lagstiftningsförslag (nya lagar och ändringar av befintlig lagstiftning) vars syfte är att EU ska kunna uppfylla och att möjliggöra den djupgående förändring som krävs inom ekonomin, samhället och industrin för att uppnå klimatneutralitet 2050.

I december 2022 nådde parlamentet och rådet en överenskommelse om mer ambitiösa åtgärder för att ändra EU:s utsläppshandelssystem: ett utsläppsminskningsmål på 62procent senast 2030 jämfört med 2005års nivåer. 2023 utvidgades utsläppshandelssystemet till att omfatta sjöfartsverksamhet () och renare bränslen för lufttransportsektorn () och sjötransportsektorn (). Förordning (EU) 2023/1805 syftar till att minska utsläppen från sjöfarten med 20procent senast 2035 och med 80procent senast 2050. Dessutom måste minst 2procent av fartygsbränslena senast 2030 komma från förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Senast 2025 bör 2procent av bränslet utgöras av hållbart flygbränsle. Detta mål kommer att höjas till 6procent senast 2030 och till 70procent senast 2050. Från och med 2030måste 1,2procent av bränslena också vara syntetiska bränslen. Andelen syntetiska bränslen ska ha ökat till 35procent 2050.

För att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar för att minska utsläppen från byggnader, vägtransporter och vissa industrisektorer har man kommit överens om ett nytt separat utsläppshandelssystem ( i om ändring av direktiv 2003/1814), vilket kommer att dras igång 2027. 55%-paketet inför även den nya för att motverka koldioxidläckage, den nya och förstärkta moderniserings- och innovationsfonder.

Utsläppen från flyget omfattas också av utsläppshandelssystemet (), men det rådande har förlängts till början av 2027. Den första fasen av Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) system för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart () ska börja gälla från 2024. senast i juli 2026.

((EU) 2023/857) höjer EU:s klimatambition. En särskilt viktig aspekt är att alla sektorer som omfattas av förordningen måste uppnå en gemensam minskning på 40procent av sina utsläpp senast 2030 jämfört med 2005års nivåer. Tillsammans med ovan nämnda förordning föreslås det i det uppdaterade ((EU)2023/2413) att det övergripande bindande målet för förnybara energikällor i EU:s energimix ska höjas till 42,5procent.

I den ändrade ((EU) 2023/839) fastställs det ett nytt mål för 2030 om att öka koldioxidsänkorna i EU med 15procent.

((EU) 2023/1791) fastställer ett ambitiöst rättsligt bindande energieffektivitetsmål för EU, som innebär en minskning med 11,7procent av den slutliga energiförbrukningen senast 2030 jämfört med 2020.

Näst efter koldioxid står metan för det största bidraget till klimatförändringarna. Det är därför viktigt att ta itu med metanutsläppen om man ska nå EU:s klimatmål för 2030 och målet om klimatneutralitet senast 2050. Den15december 2021 lade kommissionen fram ett förslag om att minska metanutsläppen inom energisektorn och inom den globala försörjningskedjan. Rådet och parlamentet nådde den15november 2023 en om denna nya förordning. Enligt förordningen är gas-, olje- och kolindustrierna skyldiga att mäta, övervaka, rapportera och verifiera sina metanutsläpp och vidta åtgärder för att minska dem.

I april 2022 lade kommissionen dessutom fram ett förstärkt förslag om som syftar till att spara motsvarande 40miljoner ton koldioxidutsläpp senast 2030. Den ((EU)2024/573) som följde på detta trädde i kraft i mars 2024. Den nya förordningen kommer helt att förbjuda fluorkolväten från 2050, och tillgången till dem kommer att begränsas kraftigt redan 2025.

I november 2022 antog kommissionen ett . Parlamentet och rådet nådde en om den föreslagna förordningen den20februari 2024. Genom förordningen kommer det bland annat att införas en certifieringsram för att främja koldioxidupptag av god kvalitet och motverka grönmålning.

Ändringen av stärker det befintliga regelverket och ger samtidigt medlemsstaterna den flexibilitet som behövs för att man ska kunna beakta skillnaderna i byggnadsbeståndet i EU. Det ändrade direktivet fastställer nya ambitiösa mål: Alla nya byggnader bör vara utsläppsfria senast 2030, och nya byggnader som används eller ägs av den offentliga sektorn bör vara utsläppsfria redan 2028. Varje medlemsstat ska anta sin egen nationella plan för att minska bostadshusens genomsnittliga förbrukning av primärenergi med 16procent senast 2030 och med 20-22procent senast 2035.

I februari 2023 enades parlamentet och rådet om en ytterligare minskning av koldioxidutsläppen från EU:s hela fordonspark av nya bilar (55procent) och nya lätta lastbilar (50procent) senast 2030. De införde även ett minskningsmål på 30procent för koldioxidutsläppen från nya lastbilar, med ett delmål på 15procent senast 2025 (). I mars 2024 antog parlamentet nya regler för att minska utsläppen från personbilar, skåpbilar, bussar, lastbilar och släp (ܰ7).

I februari 2024 antog kommissionen ett som ett delmål på vägen mot uppnåendet av klimatneutralitetsmålen senast 2050. I meddelandet rekommenderas det att EU:s nettoutsläpp av växthusgaser ska minskas med 90procent senast 2040 jämfört med 1990års nivåer.

Europaparlamentets roll

I klimatförändringsfrågor har parlamentet traditionellt sett deltagit i interinstitutionella förhandlingar med rådet och företrätt ståndpunkter som höjer EU-åtgärdernas ambitionsnivå.

ö COP21, som ägde rum 2015, upprepade parlamentet det brådskande behovet av att ”effektivt reglera och sätta en övre gräns för utsläpp från internationell luftfart och sjöfart”. Parlamentet uttryckte sin besvikelse över att Icao inte hade enats om utsläppsminskningar. Corsia fokuserar huvudsakligen på kompensation, och systemet saknar kvalitetsgarantier och blir rättsligt bindande först från och med 2027. Några av de främsta Icao-medlemmarna har fortfarande inte förbundit sig att delta i den frivilliga fasen.

Inför den 24:e klimatkonferensen i Katowice (COP24) efterlyste parlamentet i sin en höjning av EU:s 2030-mål på 55procent för minskning av växthusgasutsläppen. Dessutom ansåg parlamentet att den djupgående och sannolikt oåterkalleliga påverkan som en höjning med 2ºC av jordens temperatur skulle få kanske skulle kunna undvikas om det ambitiösare Parismålet på 1,5ºC uppnås. Detta skulle kräva att de globala växthusgasutsläppen helt upphör senast 2050 i stället för att som i dagsläget fortsätta att öka. Därför uppmanade parlamentet kommissionen att lägga fram en långsiktig EU-strategi för nettonollutsläpp av växthusgaser fram till mitten av århundradet. Kommissionen lät denna begäran ligga till grund för ett av målen i den europeiska gröna given 2019.

I juli 2018 antog parlamentet en , där det betonade att EU har ett ansvar för att ta täten i såväl klimatarbetet som det konfliktförebyggande arbetet. Parlamentet betonade att EU:s diplomatiska kapacitet bör stärkas för att EU ska kunna främja klimatåtgärder på det internationella planet, stödja genomförandet av Parisavtalet och förebygga konflikter som är en följd av klimatförändringarna.

I november 2019 i Europa och uppmanade samtliga medlemsstater i EU att åta sig att senast 2050 uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet ville också att kommissionen skulle se till att alla relevanta lagstiftningsförslag och budgetförslag helt överensstämde med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5°C.

I oktober 2020 antog parlamentet sitt förhandlingsmandat om EU:s klimatlag och begärde att utsläppsminskningsmålet för 2030 skulle höjas till 60procent. I det interinstitutionella avtalet av den21april 2021 mellan parlamentet och rådet bekräftades det mål på 55procent som kommissionen föreslagit. Trots detta har parlamentet lyckats med att stärka koldioxidupptagningens roll och bidrag, som har potential att i praktiken omvandla detta mål till 57procent. I överensstämmelse med parlamentets mandat uppmanades kommissionen dessutom att senast sex månader efter den första globala översynen av Parisavtalet lägga fram ett förslag om ett mål för 2040, med beaktande av EU:s planerade preliminära växthusgasbudget. Med tanke på hur viktigt det är med oberoende vetenskaplig rådgivning har det inrättats. Organet ska bedöma om politiken är följdriktig och övervaka de framsteg som görs, såsom parlamentet har föreslagit. I en rådgivande rapport från juni 2023 ”” ger det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar EU:s institutioner en vetenskapligt grundad uppskattning av ett klimatmål för 2040 och en EU-budget för växthusgasutsläpp för perioden 2030–2050. Enligt denna rapport måste EU sträva efter nettoutsläppsminskningar på 90–95procent senast 2040, jämfört med 1990års nivåer.

I september 2022 antog parlamentet en . Den strävade efter att ytterligare stärka EU:s insatser för att bekämpa klimatförändringarna.

I november 2023 antog parlamentet sin resolution om COP28 i Dubai. I resolutionen efterlyste parlamentet större bidrag till klimatfonden, avskaffandet av alla subventioner till fossila bränslen senast 2025 samt en tredubbling av andelen förnybar energi och en fördubbling av energieffektiviteten senast 2030. Dessutom bekräftade parlamentet kopplingarna mellan förlust av biologisk mångfald och klimat och underströk vikten av att återställa naturen.

Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Georgios Amanatidis / Alyssia Petit