Ϸվ

Biologisk mångfald, markanvändning och skogsbruk

EU har på ett internationellt plan spelat en viktig roll för att hitta lösningar på problem med förlust av biologisk mångfald, avskogning och klimatförändringar. FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 antog konventionen om biologisk mångfald. I Parisavtalet om klimatförändringar från 2015 noteras vikten av att säkerställa alla ekosystems integritet och skyddet av den biologiska mångfalden. Som en del av den europeiska gröna given strävar de nya strategierna för biologisk mångfald och skogsbruk för 2030 efter att främja återhämtningen av Europas biologiska mångfald och att stödja avskogningsfria värdekedjor

Rättslig grund

Artiklarna 3, 11 och 191–193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Allmän bakgrund

Den som hölls i Rio de Janeiro 1992 resulterade i antagandet av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), konventionen om biologisk mångfald (CBD), Rioförklaringen, förklaringen om principerna för skogshantering och handlingsprogrammet Agenda 21.

Konventionen om biologisk mångfald kompletteras med två viktiga protokoll: 1) (2000) som syftar till att skydda den biologiska mångfalden från de potentiella risker som levande modifierade organismer framställda med hjälp av modern bioteknik innebär, 2)och (2014) som syftar till att skapa större rättslig förutsägbarhet och insyn för både leverantörer och användare av genetiska resurser.

EU är också part i följande internationella konventioner: Ramsarkonventionen om bevarande av våtmarker (1971), Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) från 1973, Bonnkonventionen om skydd av flyttande vilda djur (1979), Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljöer (1982); samt i följande regionala konventioner: Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (1974), Barcelonakonventionen om Medelhavet (1976) och Alpkonventionen (1991).

Internationella insatser för att minska utsläppen av växthusgaser sker i enlighet med UNFCCC. I december 2015 antog parterna i UNFCCC , ett rättsligt bindande klimatavtal som gäller för alla länder och enligt vilket den globala uppvärmningen ska hållas långt under 2°C och ansträngningar göras för att hålla ökningen under 1,5°C. Redd+-initiativet inom UNFCCC tillhandahåller instrument för att bekämpa avskogning och skogsförstörelse i tropikerna. I Parisavtalet uttrycks betydelsen av att säkerställa alla ekosystems integritet, inklusive havens, och skyddet av den biologiska mångfalden. Avtalet pekar på den avgörande roll som markanvändningssektorn har för uppnåendet av de långsiktiga klimatmålen.

Mål och resultat

A. Tidigare handlingsplaner för biologisk mångfald

I maj 2006 antog kommissionen ett meddelande och en handlingsplan . Eftersom det var osannolikt att EU skulle nå målet att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden till 2010, antog kommissionen en ny strategi i juni 2011 i syfte att ”sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020,[…] återställa dem och samtidigt förstärka EU:s bidrag för att motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå”. I december 2011 godkände rådet och införlivade sex mål: fullständig tillämpning av EU:s naturskyddslagstiftning för att bevara den biologiska mångfalden, bättre skydd av ekosystemen och större användning av grön infrastruktur, ett hållbarare jord- och skogsbruk, en bättre förvaltning av fiskebestånden, skärpta kontroller av invaderande främmande arter och ett större bidrag från EU för att motverka den globala förlusten av biologisk mångfald.

B. Bevarande av naturliga livsmiljöer samt vilda djur och växter

Det ändrade från 2013 (rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter), inrättade ett europeiskt nätverk, . Nätverket omfattar ”områden av gemenskapsintresse”/”särskilda bevarandeområden” som medlemsstaterna har utsett, och ”särskilda skyddsområden”. ٳܰ2000-nätverket omfattar ett område på över 850000km2, och är världens största sammanhängande nätverk av skyddade områden. Huvudsyftet med ö徱پ är att främja bevarandet av biologisk mångfald och samtidigt beakta ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov. Det ändrade från 2019 (2009/147/EG) innehåller bestämmelser om skydd, förvaltning och kontroll av (vilda) fåglar, däribland regler för hållbar jakt.

C. Invasiva främmande arter

En viktig del av om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter är förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Syftet med den ändrade förordningen från 2019 är att – genom förebyggande, tidig varning och snabb respons – skydda den inhemska biologiska mångfalden och att minimera och mildra de effekter som sådana arter har för människors hälsa och ekonomin. Skärpta kontroller av är en del av EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030. Invasiva främmande arter orsakar årligen skador i EU som uppgår till miljarder euro, inte bara på ekosystemen utan också på grödor och boskap, vilket rubbar den lokala miljön och påverkar människors hälsa.

D. Tillträde och fördelning av nytta

antogs för att genomföra Nagoyaprotokollet om tillträde och fördelning av nytta. Enligt denna förordning kan genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap endast överföras och användas enligt villkor som användarna (företag, privata samlare och institutioner) och myndigheterna i ursprungslandet ömsesidigt kommit överens om.

E. Exploatering av och handel med vilda djur och växter

Genom regleras den internationella handeln med arter av vilda djur och växter, särskilt export, återexport och import av levande och döda djur och växter, utifrån ett system med tillstånd och certifikat. Grundförordningen (ändrad genom ) om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, införlivar de mål, principer och bestämmelser som fastställs i Cites-konventionen med EU:s lagstiftning. om förbud mot införsel av vissa arter av vilda djur och växter i EU.

F. Havens biologiska mångfald

Havens biologiska mångfald behandlas i handlingsplanerna för biologisk mångfald på området bevarande av naturresurser och fiskeri. I översynen av EU:s strategi för biologisk mångfald betonas det att haven och kustområdena måste ha en god ekologisk status om de ska kunna skydda den biologiska mångfalden. Dessutom trädde ) (2008/56/EG, ändrat genom ) om skydd och bevarande av havsmiljön i kraft i juli 2008. Syftet med direktivet är att säkerställa god status i alla EU:s marina vatten till 2020 och skydda den resursbas som alla havsrelaterade ekonomiska och sociala verksamheter är beroende av.

G. Skog

Nästan 30% av ٳܰ2000-nätverkets yta utgörs av skog. EU har nästan 182miljoner hektar skog, som täcker 43% av dess landareal, och därför är flera EU-åtgärder inriktade på att skydda skogarna. ((EU) nr995/2010) fastställer skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på EU-marknaden. Den motverkar handel med olagligt avverkat timmer och olagliga trävaror genom viktiga skyldigheter och förbjuder försäljningen av olagligt avverkat timmer och olagliga trävaror.

H. Markanvändning, förändring av markanvändning och skogsbruk (LULUCF)

LULUCF-sektorn omfattar användningen av mark, träd, växter, biomassa och timmer. Den släpper inte bara ut växthusgaser utan kan även absorbera koldioxid från atmosfären Fram till 2020 åtog sig medlemsstaterna enligt Kyotoprotokollet att se till att växthusgasutsläppen från markanvändning kompenserades genom ett motsvarande upptag av koldioxid. EU siktar nu på att integrera denna princip (den så kallade regeln om icke-debitering) i EU:s lagstiftning för perioden 2021–2030, genom att införliva LULUCF i EU:s ansträngningar för att minska utsläppen. Genom om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCF i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, bör växthusgaser från LULUCF uppvägas av att en minst lika stor mängd koldioxid försvinner från atmosfären under perioden 2021–2030. i april 2023 (förordning (EU)2023/839) för att fastställa ett nytt mål för 2030 i linje med den europeiska gröna given. Målet är framför allt att utöka EU:s kolsänkor med 15%, vilket motsvarar 310miljoner ton koldioxidekvivalenter. I maj 2023 hjälpte medlemsstaterna att anpassa markanvändning, skogsbruk och jordbruk till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner och se till att de reviderade förordningarna följs.

I. Finansieringsinstrument

Sedan 1992 har EU:s instrument för särskild finansiering av miljön varit Life-programmet. Naturvård och biologisk mångfald har ingått bland delprogrammen. Den femte fasen av Life-programmet, som omfattade perioden 2014–2020, bestod av två huvudsakliga insatsområden: Klimatförändringar och miljö. Annan finansiering för att stödja biologisk mångfald tas upp i jordbruks- och fiskeripolitiken, ԳåԾԲsfonden och strukturfonderna samt de fleråriga ramprogrammen för forskning. senaste fas (2021–2027) är uppbyggd på samma sätt som den föregående, med en budget på 2,15miljarder euro.

J. Strategier för biologisk mångfald och skog för 2030

Den11december 2019 presenterade kommissionen den , ett ambitiöst åtgärdspaket för att EU ska kunna bli koldioxidneutralt senast 2050. Den för att omvandla EU till en hållbar och konkurrenskraftig ekonomi. Bland de föreslagna åtgärderna finns en ny (offentliggjord den20maj 2020 som en uppföljning av ) med åtgärder för att ta itu med de främsta orsakerna till förlusten av biologisk mångfald, samt en ny (offentliggjord den14juli 2021) med åtgärder för att stödja avskogningsfria värdekedjor.

Strategin för biologisk mångfald för 2030 tar upp de fem viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald (förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter), fastställer en förbättrad styrningsram för att fylla återstående luckor, säkerställer ett fullständigt genomförande av EU-lagstiftningen och sammanför alla befintliga insatser.

Skogsstrategin för 2030 syftar till att anpassa Europas skogar till nya förhållanden, extrema väderförhållanden och stor osäkerhet till följd av klimatförändringarna. Detta är en förutsättning för att skogarna ska kunna fortsätta att fylla sin sociala och ekonomiska funktion och säkerställa en livskraftig landsbygd med en välmående befolkning.

Som en del av EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 antog kommissionen den22juni 2022 ett , för att återställa skadade ekosystem och ge naturen en större plats i Europa, från jordbruksmark och hav till skogar och stadsmiljöer. Målet är att senast 2030 återställa minst 20% av både EU:s land- och havsarealer och senast 2050 alla ekosystem som är i behov av restaurering. Förordningen skulle kräva att medlemsstaterna utarbetar nationella restaureringsplaner för att uppnå målen, samtidigt som de ges flexibilitet att beakta sina nationella förhållanden. Lagen antogs i parlamentet den27februari 2024 och väntar nu på bekräftelse i rådet.

I januari 2023 offentliggjorde kommissionen ett meddelande , i syfte att se över . Initiativet från 2018 var den första EU-ramen någonsin att ta itu med minskningen av vilda pollinatörer. I det reviderade EU-initiativet om pollinatörer fastställs mål för 2030 och åtgärder enligt följande tre prioriteringar: 1)att förbättra bevarandet av pollinatörer och hantera orsakerna till minskningen av dem, 2)att förbättra kunskapen, 3)att öka medvetenheten, engagera samhället i stort och främja samarbete.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentet har länge gett sitt stöd till EU:s skydd av den biologiska mångfalden och dess klimatförändringspolitik. I september 2010 antog parlamentet , med hänsyn till målet för biologisk mångfald efter 2010. Parlamentet var mycket bekymrat över att det akuta behovet av att stoppa förlusten av biologisk mångfald saknades i den internationella politiska dagordningen, och krävde bättre styrning av den biologiska mångfalden inrikes såväl som utrikes.

I oktober 2015 påminde parlamentet i sin resolution om att klimatförändringarna påskyndar förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet efterlyste en överenskommelse som inbegriper ”omfattande insats från alla sektorer” och underströk att markanvändning har ”betydande kostnadseffektiv potential för begränsning och ökad motståndskraft”.

I november 2016 antog parlamentet , i syfte att motverka denna organiserade och destruktiva brottslighet eftersom den utgör ett hot mot biologisk mångfald genom att föra många arter till randen av utrotning. I handlingsplanen fastställs tre prioriteringar: förhindrande, kontroll av lagens efterlevnad och samarbete. Dessutom betonades vikten av globalt samarbete mellan ursprungsländerna, transitländerna och destinationsländerna.

I oktober 2020, betonade Parlamentet i sin resolution med rekommendationer till kommissionen om . Parlamentet betonade att handels- och investeringspolitiken behöver ses över för att mer effektivt möta den internationella utmaningen med avskogning. Detta innebär att säkerställa lika villkor globalt och ta hänsyn till sambandet mellan handelsavtal och global biologisk mångfald samt skogsekosystemen.

I juni 2021 antog parlamentet en resolution om . Den kräver 1)att 30% av EU:s land- och havsområden måste vara skyddade, 2)bindande mål för biologisk mångfald i städer, såsom gröna tak på nya byggnader, Och 3)brådskande åtgärder för att stoppa minskningen av antalet bin och andra pollinatörer. Det senaste kravet togs upp av kommissionen i januari 2023.

År 2022 antog parlamentet, på eget initiativ, sin . Parlamentet efterlyste en ökning av skogarnas strukturella, funktionella och sammansatta mångfald och insisterade på att monokulturer inte bör stödjas med EU-medel.

Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI).

Alyssia Petit / Georgios Amanatidis