Ϸվ

De yttersta randområdena

Europeiska unionen stöder utvecklingen i dess mest avlägsna områden, de så kallade yttersta randområdena. Dessa är: Guadeloupe, Franska Guyana, éܲԾDz, Martinique, Mayotte och Saint-Martin (Frankrike), Azorerna och Madeira (Portugal) samt ԲöԲ (Spanien). Syftet med detta stöd är att kompensera för de begränsningar som orsakas av dessa områdens avlägsna belägenhet.

Rättslig grund

Artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Bakgrund

Delar av vissa EU-medlemsstaters territorier är belägna i områden som geografiskt ligger långt från Europa. Dessa områden, som kallas de yttersta randområdena, tampas med en rad olika svårigheter som hänför sig till deras geografiska särdrag, särskilt deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek samt besvärliga terräng- och klimatförhållanden. De är ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter (ofta jordbruksprodukter eller naturresurser). Dessa särdrag begränsar deras framtida utvecklingspotential.

För närvarande finns det nio yttersta randområden:

  • fem franska utomeuropeiska departement – Martinique, Mayotte, Guadeloupe, Franska Guyana och éܲԾDz,
  • ett franskt utomeuropeiskt förvaltningsområde – Saint-Martin,
  • två portugisiska autonoma regioner – Madeira och Azorerna,
  • en spansk autonom region – ԲöԲ.

Det bör understrykas att de yttersta randområdena inte är desamma som EU:s utomeuropeiska länder och territorier. 13 av EU:s utomeuropeiska länder och territorier har författningsenliga band med Danmark, Frankrike och Nederländerna. De utomeuropeiska länderna och territorierna är inte en del av den inre marknaden och måste fullgöra de skyldigheter som åläggs länder utanför EU i fråga om handel, i synnerhet ursprungsregler, sanitära och fytosanitära normer samt skyddsåtgärder. Enligt artikel355 i EUF-fördraget kan Europeiska rådet, på initiativ av den berörda medlemsstaten, ändra statusen för givna franska, danska eller nederländska utomeuropeiska länder och territorier (dvs.yttersta randområden eller utomeuropeiska länder och territorier) utan att det krävs en ändring i EUF-fördraget. Till slutet av 2011 klassificerades exempelvis Saint Barthélemy som ett yttersta randområde, men 2012 ändrades dess status till utomeuropeiska länder och territorier. Det motsatta skedde 2014med Mayotte, som från att ha haft statusen utomeuropeiska länder och territorier blev ett yttersta randområde genom rådets beslut.

Omkring fem miljoner människor bor i de yttersta randområdena, varav vissa har upplevt en betydande befolkningstillväxt på grund av inflyttning. Den naturliga befolkningstillväxten är också relativt hög, eftersom befolkningen är mycket yngre i de flesta av dessa regioner än på EU:s fastland. 2020 låg sysselsättningsgraden i alla de yttersta randområdena under EU-genomsnittet, från 43% på Mayotte till 71% på Azorerna. Endast Azorerna hade en arbetslöshet som låg under EU-genomsnittet (6,1%), medan arbetslösheten på ԲöԲ och Mayotte var över tre gånger högre än genomsnittet. Trots hög arbetslöshet är ԲöԲ det enda yttersta randområde där andelen personer i åldern 25–64år med högre utbildning ligger över EU-genomsnittet (34,4% år2020).

Tabell: Uppgifter om de yttersta randområdena

Avstånd från den nationella huvudstaden (km) Yta (km2) Befolkning (*) BNP percapita som en procentandel av EU:s genomsnitt (EU=100) (**)
EU 27 - 4 225 127 446 828 803 100
Frankrike - 638 475 67 842 582 104
Portugal - 92 227 10 352 042
76
Spanien - 505 983
47 432 805
83
Azorerna 1 548 2 322 236 488
67
ԲöԲ 1 850 (genomsnitt för alla öar) 7 447 2 252 237
62
Guadeloupe 7 578 1 685
407 810
69
Franska Guyana 7 841 83 751
296 058
46
Madeira 1 041 802
251 182
69
Martinique 7 641 1 108
352 205
76
éܲԾDz 9 921 2 504 869 993 68
Saint-Martin (***) 6 700 86 (53 för den franska delen) 32 358 -
Mayotte 8 444 367 299 022 30
(*) Årliga uppgifter för 2022, källa: Eurostat.
(**) Källa: .
(***) Uppgifter för 2020, källa: Institut national de la statistique et des études économiques (Frankrike) och Ministère des Outre-Mer. Inga färska uppgifter om BNP finns tillgängliga.

Trots det stora avstånd som skiljer de yttersta randområdena från den europeiska kontinenten är de en integrerad del av Europeiska unionen, och EU:s lagstiftning och avtal är fullt tillämpliga inom deras territorier. På grund av dessa områdens särskilda geografiska belägenhet och de därmed sammanhängande svårigheterna måste dock EU:s politik anpassas till deras särskilda situation.

Relevanta åtgärder omfattar särskilt sådana områden som tull- och handelspolitik, finanspolitik, frizoner, jordbruks- och fiskeripolitik samt villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror. Regler för statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och EU:s övergripande program kan också anpassas till dessa regioners behov (t.ex.särskilda bidrag ur Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) till de yttersta randområdena).

Utöver särskilda Eruf-anslag stöds de yttersta randområdena, på området för jordbruk, också av särskilda program för områden med avlägset läge och ökaraktär, som finansieras ur Europeiska garantifonden för jordbruket. Dessa program är inriktade på två huvudsakliga åtgärder, nämligen

  • en särskild försörjningsordning som syftar till att minska de extra leveranskostnader som hänför sig till basprodukter avsedda att användas som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror för jordbruksprodukter,
  • stöd till lokal jordbruksproduktion.

Europeiska unionen fortsätter att stödja de yttersta randområdena genom . EU har anslagit ytterligare 1 928miljoner euro från Eruf till de yttersta randområdena för perioden 2021–2027. Det europeiska territoriella samarbetet kommer också att inriktas på ett nytt mål (segment) som kallas samarbete mellan de yttersta randområdena (InterregD), vilket underlättar integreringen av de yttersta randområdena och en harmonisk utveckling i regionerna. Budgeten för detta segment är 281miljoner euro. Dessutom fastställs medfinansieringssatsen för de yttersta randområdena till högst 85%, medan den normala medfinansieringssatsen för Interregprogram är 80%.

En EU-strategi för de yttersta randområdena

I oktober 2017 offentliggjorde kommissionen ett om ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden. I strategin föreslogs ett nytt tillvägagångssätt för att bättre kunna tillgodose de särskilda behoven i vart och ett av de nio yttersta randområdena i EU. Det hjälpte dem att skapa nya möjligheter för invånarna, främja konkurrenskraft och innovation inom sådana sektorer som jordbruk, fiske och turism samt stärka samarbetet med grannländerna.

Den3maj 2022 antog kommissionen en för de yttersta randområdena, som syftar till att frigöra deras potential genom lämpliga investeringar och reformer. Strategin bygger på ett offentligt samråd, riktade samråd och bilaterala möten med medlemsstaterna, och den bygger även på bidrag från Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och de yttersta randområdena själva. Strategin grundar sig på fem huvudpelare och innehåller förslag på ett antal områden, bland annat socialpolitik, hälsa, statligt stöd, energi och administrativ kapacitet.

Europaparlamentets roll

Trots att Europeiska rådet fattar alla beslut om vilka regioner som ska ges statusen yttersta randområde, stöder Europaparlamentet mycket aktivt de yttersta randområdena.

Europaparlamentet har samma befogenheter som rådet när det gäller lagstiftning avseende EU:s viktigaste politikområden, däribland regional-, jordbruks-, fiskeri- och utbildningspolitik. I sina beslut tar Europaparlamentet hänsyn till de yttersta randområdenas särskilda situation och stöder initiativ som syftar till att främja utvecklingen i dessa områden.

Under förhandlingarna om regelverket stödde Europaparlamentet principen om att de yttersta randområdena bör omfattas av en differentierad behandling när det gäller medfinansieringsgraden, särskilda Eruf-bestämmelser om produktiva investeringar i företag samt särskilda regler gällande Interregprogram. 2014 antog också Europaparlamentet en om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program. I denna resolution påminde Europaparlamentet om de yttersta randområdenas särdrag och betonade behovet av synergier mellan strukturfondsstöd till de yttersta randområdena och program på EU-nivå, exempelvis Horisont2020[1], Life+[2] och Cosme[3].

2017 antog Europaparlamentet en om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden. Den är inriktat på genomförandet av artikel349 i EUF-fördraget och omfattar sådana områden som EU:s handelspolitik, havspolitik, fiske, blå tillväxt, sammanhållningspolitik, miljö och energi.

Den14september 2021 antog Europaparlamentet en med titeln ”Mot ett starkare partnerskap med EU:s yttersta randområden”. I rapporten betonas de många framsteg som gjorts inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och vikten av att bibehålla arrangemangen för de yttersta randområdena på grundval av artikel349 i EUF-fördraget och att förena det dubbla uppdraget: att skydda den lokala produktionen och att bekämpa de höga levnadskostnaderna.

Den7juni 2022 antog Europaparlamentet en om EU:s öar och sammanhållningspolitik: den aktuella situationen och framtida utmaningar. I resolutionen kritiseras EU:s brist på vision för de europeiska öarna och efterlyses en rad åtgärder för att ta itu med skillnaderna mellan de yttersta randområdena och de mest utvecklade regionerna, med fokus på jordbruk och den blå ekonomin.

Den13juni 2023 antog parlamentet en resolution om utvärderingen av kommissionens nya meddelande om de yttersta randområdena. I resolutionen efterlyses en bättre tillämpning av artikel349 i EUF-fördraget och åtgärder till förmån för bland annat humankapital, den blå ekonomin, klimatet, den digitala omställningen och rymden.

[1]EU:s finansiella instrument för genomförande av innovationsunionen, ett flaggskeppsinitiativ i Europa2020-strategin som syftar till att säkerställa Europas globala konkurrenskraft.
[2]Ett särskilt finansieringsprogram för miljö och klimatpolitik
[3]Företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag

Frédéric Gouardères