Betalningar:Betalningsbemyndiganden är de pengar som faktiskt betalas ut under ett visst år, däribland åtaganden som påbörjats föregående år. Därför är oftast nivån på utbetalningarna högre den fleråriga budgetramens sista år.
Budgetposter: En budgetpost i EU:s fleråriga budgetram avser de övergripande kategorierna av politikområden och fastställer EU:s utgiftsprioriteringar för en specifik period (vanligtvis sju år). En budgetpost inbegriper medel för EU:s olika program och fonder.
Budgetrabatt:Budgetrabatter är finansiella korrigeringar som beviljas vissa medlemsstater för att minska deras nettobidrag till EU:s budget. De är utformade att se till att finansieringen är rättvis och man förhandlar ofta om dem under diskussionerna om budgeten för att anpassa bidrag och förmåner. För närvarande beviljar EU budgetrabatter (även kallade schablonbeloppskorrigering) till Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna och Sverige.
Egna medel: EU:s egna medel är de viktigaste intäktskällorna för EU:s budget. De årliga utgifterna i EU:s långtidsbudget får inte överskrida dess intäkter, det vill säga budgeten ska vara balanserad. De egna medlen inbegriper tullar, en andel av momsintäkterna och intäkter från en plastskatt samt en andel av bruttonationalinkomsten (BNI). EU undersöker eventuella nya intäktskällor, till exempel digitala skatter och intäkter från koldioxidjustering vid gränserna (se ovan). De här medlen finansierar EU:s politik och program och kan minska trycket på medlemsstaternas bidrag.
Գä: Rådet måste enhälligt fatta beslut om ett antal känsliga politikområden, till exempel EU-medlemskap, beskattning, egna medel, den fleråriga budgetramen och harmoniseringen av den sociala tryggheten. Att ett eller flera medlemsländer avstår från att rösta hindrar inte att det går att fatta ett enhälligt beslut.
EU:s utsläppshandelssystem: EU:s utsläppshandelssystem är ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter. Syftet med det är att på ett kostnadseffektivt sätt minska växthusgasutsläppen. Det fastställer ett tak för de totala utsläppen från till exempel energisektorn och industrin som minskar gradvis med tiden. Företag måste köpa eller erhålla utsläppsrätter för sin verksamhet och vid behov handla med dem. Det här skapar ett ekonomiskt incitament att minska utsläppen och stöder EU:s klimatmål.
Faciliteten för återhämtning och resiliens: Faciliteten för återhämtning och resiliens är ett tillfälligt instrument som är det viktigaste verktyget för att styra medlen från Next Generation EU. Kommissionen anskaffar medel genom att låna på kapitalmarknaderna (och utger obligationer på EU:s vägnar). De här medlen blir sedan tillgängliga för EU-länderna som lån eller bidrag baserat på ambitiösa reform- och investeringsprogram.
Flerårig budgetram: Den fleråriga budgetramen är namnet på EU:s långtidsbudget och den omfattar vanligtvis en sjuårig budgetperiod. Den anger gränserna för EU:s utgifter under den här perioden både totalt sett och inom olika verksamhetsområden. Den delar upp EU:s utgifter i övergripande kategorier (budgetposter) som motsvarar EU:s prioriteringar och åtgärdsområden. För varje år som omfattas av den fleråriga budgetramen anges fastställda utgiftsgränser eller tak.
öԻ: En föredragande är en parlamentsledamot som utsetts att leda ett lagstiftningsförslag eller ett annat förslag genom parlamentets hela lagstiftningsförfarande. Skuggföredraganden utses av andra politiska grupper än föredragandens och ska arbeta tillsammans med föredraganden och försvara sina gruppers åsikter. Föredraganden leder parlamentets förhandlingsgrupp i samtal med Europeiska unionens råd.
öǰԾԲ: En förordning är en EU-rättsakt som omedelbart träder i kraft som lag i alla EU-länderna samtidigt. Ett direktiv är en EU-rättsakt som fastställer mål som EU-länderna ska uppnå. De nationella lagstiftarna kan sedan besluta om hur de här målen ska uppnås med hjälp av den egna lagstiftningen.
Gemensamma jordbrukspolitiken: Den gemensamma jordbrukspolitiken är en gemensam politik om jordbruket i EU-länderna. Den gemensamma jordbrukspolitiken inrättades 1962 och är det äldsta EU-politikområdet. Det står för omkring 31 procent av den aktuella långtidsbudgeten. Syftet med den är att tillhandahålla säkra livsmedel av hög kvalitet till överkomliga priser för EU:s medborgare och se till att jordbrukarna har en skälig levnadsstandard, samtidigt som naturtillgångar bevaras och miljön respekteras. Den gemensamma jordbrukspolitiken tillhandahåller direktstöd, marknadsåtgärder och stöd för landsbygdsutveckling. Parlamentet godkände 2024 reformer som syftar till att minska den administrativa bördan för EU-jordbrukare.
ҴǻäԲԲԻöڲԻ: I enlighet med ǻäԲԲԻöڲԻ har parlamentet vetorätt, det vill säga det får godkänna eller avslå en rättsakt, men inte ändra den. En rättsakt antas utan parlamentets godkännande. I slutskedet av förhandlingarna om EU:s långtidsbudget måste parlamentet godkänna rådets förordning om inrättande av EU:s nästa fleråriga budgetram. För att parlamentet ska kunna godkänna den fleråriga budgetramen krävs en majoritet av dess 岹öٱ, men det här är inte standardförfarandet när det gäller budgeten och vid andra omröstningar om godkännande räcker det med enkel majoritet.
Inre marknaden: EU:s inre marknad inrättades i och med Maastrichtfördraget 1992 och den omfattar omkring 450 miljoner konsumenter. Den inre marknaden tjänade som utgångspunkt för EU:s monetära union och införandet av euron som en gemensam valuta. Huvudsyftet med den är att skapa ett gemensamt ekonomiskt område, där EU behandlas som ett inre område med fri rörelse för varor, kapital, tjänster och människor. Fyra länder som inte är med i EU – Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz – deltar i den inre marknaden, men med vissa framförhandlade undantag.
Marginalen: Marginalen är skillnaden mellan det högsta beloppet som EU kan begära från EU-länderna för att täcka de ekonomiska skyldigheterna (tak för egna medel) och det högsta beloppet som kan användas under en viss period (betalningstak för långtidsbudgeten). I och med Next Generation EU ökades tillfälligt taken för egna medel med två procent, vilket är en ökning med 0,6 procentenheter. Det här gäller fram till 2058.
Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna: Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna är EU:s verktyg för att bekämpa s.k. koldioxidläckage (där företag flyttar produktion till länder utanför EU med mindre stränga klimatbestämmelser). Mekanismen motverkar detta med tullar på import av koldioxidintensiva varor som stål och cement. Importörerna måste köpa koldioxidcertifikat som återspeglar deras utsläpp. På så vis kan man se till att konkurrensen är rättvis och samtidigt bidra till att uppfylla EU:s klimatmål och uppmuntra till globala utsläppsminskningar. CBAM-rapporteringen började 2023 och ska vara helt genomförd 2026.
Next Generation EU: Next Generation EU är EU:s paket för ekonomisk återhämtning som stöder medlemsstaterna efter covid-19-pandemin och dess ekonomiska följder. Paketet kallas ibland NextGenerationEU, NextGenEU eller Europeiska unionens återhämtningsinstrument och uppgår till totalt 806,9 miljarder euro. De här medlen kan användas fram till 2026.
Omröstning med kvalificerad majoritet: När EU:s råd röstar om ett förslag från kommissionen eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik behöver det stöd av kvalificerad majoritet för att godkännas. Det innebär att två villkor ska vara uppfyllda samtidigt: 55 procent av medlemsstaterna (15 av 27) måste rösta ja, och de här staterna ska företräda minst 65 procent av EU:s totala befolkning. En blockerande minoritet ska omfatta minst fyra rådsmedlemmar.
ԳåԾԲDZپ: ԳåԾԲDZپ är EU:s huvudsakliga investeringsram. Syftet med den är att minska skillnaderna mellan EU:s regioner genom att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Den fokuserar på att hjälpa mindre utvecklade regioner genom att ge pengar till infrastruktur, innovation, fler arbetstillfällen och hållbar utveckling. ԳåԾԲDZپ finansieras huvudsakligen via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF).
åöڲԻ: Samrådsförfarandet är ett särskilt lagstiftningsförfarande som utgör ett undantag från det vanliga lagstiftningsförfarandet som tillämpas för ärenden inom de flesta politikområden. Rådet måste be om parlamentets yttrande, även om det inte är bindande. Om samråd inte hålls blir rättsakten olaglig och kan upphävas av EU-domstolen. Om nya egna medel införs i EU:s långtidsbudget krävs samråd med parlamentet.
Subsidiaritetsprincipen: Subsidiaritetsprincipen är en av EU:s principer om att beslut bör fattas på en så lokal nivå som möjligt. Den utesluter ingripande från EU – där EU inte har exklusiv befogenhet – när en fråga kan behandlas av medlemsstaterna själva på ett ändamålsenligt sätt på nationell, regional och lokal nivå. Även på områden där EU inte har exklusiv befogenhet kan EU agera när medlemsländerna inte kan uppnå målen bättre än på EU-nivå.
Särskilda instrument: Särskilda instrument är utformade för att skapa flexibilitet i EU:s budget. I händelse av oförutsedda händelser får EU:s budgets utgiftstak överskridas för att underlätta användningen av särskilda instrument. Även i det här fallet kan dock åtagandebemyndigandena för de särskilda instrumenten inte överskrida taket för egna medel. Solidaritetsreserven för naturkatastrofer och reserven för humanitärt katastrofbistånd.
Tak: Ett tak är det högsta belopp som får spenderas på program inom ett politikområde (budgetpost). Tak hjälper till vid budgetplaneringen och håller ordning på ekonomin. I långtidsbudgeten fastställs dessa gränser för hela EU och för viktiga utgiftsområden (budgetposter) under en sjuårsperiod. Det finns två typer av utgiftstak: Ett årligt tak för varje budgetpost, uttryckt i åtagandebemyndiganden som är rättsligen bindande löften att spendera pengar. Åtagandebemyndiganden behöver inte spenderas samma år, utan kan fördelas över flera budgetår. Det andra taket är det totala årliga taket. För åtagandebemyndiganden motsvarar det summan av varje budgetposts tak och för betalningsbemyndiganden de högsta faktiska belopp som får betalas ut under ett visst år.
Tak för egna medel: Taket för egna medel fastställer det högsta beloppet för de egna medel som EU kan begära från medlemsländerna för att finansiera EU:s utgifter under den specifika budgetperioden. Inkomsttaken anges i beslutet om egna medel, som är den lagtext som fastställer villkoren för finansiering av EU:s budget. Taken för egna medel uttrycks i procentandelen av EU:s uppskattade bruttonationalinkomst (BNI), som är summan av alla medlemsländers BNI.
Villkorlighetsmekanismen: Medlagstiftare kom överens om villkorlighetsmekanismen 2020 samtidigt som man förhandlade om den fleråriga budgetramen, och den trädde i kraft 2021. Den här lagstiftningen ger tillgång till EU-medel, samtidigt som den respekterar rättsstatsprincipen och demokratiska värden. Om en medlemsstat åsidosätter de här principerna kan EU avbryta eller minska finansieringen. Syftet med den här mekanismen är att se till att EU:s medel används på ett korrekt sätt och att medlemsstaterna håller fast vid EU:s grundläggande värden, vilket främjar god förvaltning och ansvarsskyldighet i hela EU.
ÅٲԻԻ徱Ի: Åtagandebemyndiganden är kostnaden under det innevarande budgetåret för alla rättsliga åtaganden som avtalats med eventuella ekonomiska konsekvenser för kommande år.
Läs mer: