Säkerställandet av rätten till asyl
EU har som mål att skydda dem som flyr från förföljelse eller allvarliga hot i sitt eget land.
Personer världen över som tvingas fly sina hemländer till följd av brott mot mänskliga rättigheter eller förföljelse kan söka asyl i EU. Genèvekonventionen från 1951 definierar kriterierna för vem som ska erkännas som flykting. EU-länderna är parter i denna konvention och har en internationell skyldighet att ge skydd till berättigade personer.
EU har integrerat principerna för kvalificering för internationellt skydd i sin egen lagstiftning. Utöver detta, för personer som inte kvalificerar sig för flyktingstatus men som ändå befinner sig under allvarligt hot, har EU utvidgat begreppet skydd genom att erbjuda det som kallas "subsidiärt skydd", där individer skyddas från att behöva återvända till ett land där de riskerar död, tortyr eller inhuman eller förnedrande behandling.
Rätten till asyl och subsidiärt skydd garanteras av och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
EU erbjuder också tillfälligt skydd i händelse av en masstillströmning av fördrivna personer från länder utanför EU som inte kan återvända till sitt ursprungsland. Denna bestämmelse aktiverades när Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 för att erbjuda snabb och effektiv hjälp till människor som flydde kriget i Ukraina.
EU:s medlemsstater har kommit överens om en gemensam europeisk asylpolitik. Där ingår , som antogs i början av 2024 som ett svar på utmaningar relaterade till migrationshantering i hela EU. Pakten träder i kraft 2026.
Grunden för det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS) är att förfarandena för att bevilja asyl ska vara rättvisa och effektiva i hela unionen.
CEAS består av flera lagar som täcker alla aspekter av asylprocessen. Där ingår:
- EU:s förordning om asyl- och migrationshantering som bestämmer hur EU-länderna bidrar till hanteringen av asylansökningar, baserat på principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning;
- en ny förordning om öڲԻ som anger tydliga regler för att lämna in asylansökningar och som säkerställer att asylsökandes rättigheter skyddas.
- en ny ԾԲöǰԾԲ som hjälper till att fastställa identiteter samt eventuella säkerhets- och hälsorisker för personer som reser in i EU utan att uppfylla inresevillkoren.
- ett snabbare äԲöڲԻ som kan tillämpas vid de yttre gränserna. Det möjliggör prövning av asylansökningar på högst 12 veckor och ger gratis rättshjälp till sökande;
- ett uppdaterat direktiv om mottagningsvillkor som fastställer gemensamma minimistandarder för asylsökandes levnadsvillkor, och som säkerställer att sökande har tillgång till bostad, mat, sysselsättning och hälsovård.
- en ny förordning som fastställer vem som är kvalificerad som flykting eller mottagare av subsidiärt skydd, och som ger en rad rättigheter till förmånstagare (uppehållstillstånd, resedokument, tillgång till arbete och utbildning, socialvård och hälso- och sjukvård).