FÖRSLAG TILL RESOLUTIONom en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna
11.3.2019-()
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Heidi Hautala, Barbara Lochbihler, Judith Sargentini, Margrete Auken, Jordi Solé, Martin Häusling, Molly Scott Cato, Klaus Buchner, Florent Marcellesi, Reinhard Bütikofer, Bodil Valero, Tilly Metzför Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslagetRC-B8-0177/2019
8‑0177/2019
Europaparlamentets resolution om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna
()
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
–med beaktande av sina tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat resolutionen av den 11mars2014 om utrotande av tortyr i hela världen[1],
–med beaktande av förklaring nr25 till Lissabonfördraget om behovet av att säkerställa den rätt att utnyttja de garantier som föreskrivs i lagar och som tillkommer berörda fysiska personer eller berörda enheter genom EU:s restriktiva åtgärder eller EU-åtgärder i syfte att bekämpa terrorism,
–med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),
–med beaktande av uttalandet från kommissionens viceordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik efter rådets (utrikes frågor) möte i december 2018,
–med beaktande av resolutionen av den 22 januari 2019 från Europarådets parlamentariska församling om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,
–med beaktande av studien om riktade sanktioner mot enskilda personer på grund av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna – effekter, tendenser och utsikter på EU-nivå, som offentliggjordes av generaldirektoratet för EU-extern politik den 26 april 2018[2],
–med beaktande av den nederländska regeringens initiativ från november 2018 till stöd för ett globalt EU-system för människorättsliga sanktioner,
–med beaktande av förslaget av den 14 november 2018 från olika grupper i det civila samhället om en europeisk kommission för inreseförbud till följd av människorättskränkningar,
–med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A.EU:s restriktiva åtgärder – vanligen kallade sanktioner – har under de senaste två årtiondena blivit en integrerad del av EU:s verktygslåda inom ramen för yttre förbindelser. För närvarande har över 40 olika restriktiva åtgärder införts mot 34 länder och många av dem innebär ett direkt genomförande av resolutioner från FN:s säkerhetsråd.
B.Utöver landsspecifika sanktioner har EU nyligen infört övergripande restriktiva åtgärder mot spridning och användning av kemiska vapen samt särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism.
C.EU:s befintliga sanktioner är inriktade på såväl statliga som icke-statliga aktörer, såsom Daish och al-Qaida.
D.Uppskattningsvis två tredjedelar av EU:s landsspecifika sanktioner har införts till stöd för målen för mänskliga rättigheter och demokrati.
E.Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst att det inrättas ett globalt EU-system för människorättsliga sanktioner (som i början även kallades för EU:s globala Magnitskijlista).
F.Särskilda sanktionsordningar för mänskliga rättigheter har antagits i ett fåtal länder, bland annat Förenta staterna, Kanada, Estland, Litauen och Förenade kungariket. Lagstiftningen i Förenta staterna innehåller inga bestämmelser om någon form av tillgång till rättslig prövning.
G.Den nederländska regeringen inledde i november 2018 en diskussion bland EU:s medlemsstater om huruvida det är politiskt lämpligt med en ordning med riktade sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna på EU-nivå. Preliminära diskussioner fortsätter på arbetsgruppsnivå i rådet.
1.Europaparlamentet efterlyser ett snabbt inrättande av en självständig, flexibel och reaktiv EU-omfattande sanktionsordning som skulle kunna riktas mot fysiska personer som bär ansvaret för eller är inblandade i grova kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna runt om i världen.
2.Europaparlamentet är fast övertygat om att en sådan ordning skulle vara ett värdefullt komplement till EU:s befintliga människorättsliga och utrikespolitiska verktyg, och att det skulle stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet, särskilt i fråga om dess stöd till offer och människorättsförsvarare runt om i världen.
3.Europaparlamentet är övertygat om att en sådan ordning och dess förmåga att påverka berörda fysiska personer eller berörda enheter samt dess potentiella avskräckande effekt och symboliska värde kan vara effektiv om man i högre grad uppmärksammar de situationer där demokratiska oppositionsaktivister och människorättsförsvarare befinner sig i fara.
4.Europaparlamentet noterar med försiktig optimism de preliminära diskussioner som förts på rådsnivå i denna fråga. Parlamentet uppmanar med kraft den höga representanten/vice ordföranden och hennes avdelningar att inta en konstruktiv och proaktiv hållning i denna process och förväntar sig att hon regelbundet rapporterar tillbaka om hur dessa diskussioner fortskrider.
5.Europaparlamentet betonar att denna ordning bör göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder, särskilt frysning av tillgångar och inreseförbud till EU, mot fysiska personer eller enheter som bär ansvaret för, är inblandade i eller bistår, finansierar eller bidrar till att planera, leda eller begå grova kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera gränsöverskridande överträdelser i ordningens tillämpningsområde.
6.Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att ordningen är förenlig med och kompletterar befintlig EU-politik och befintliga landsspecifika och övergripande restriktiva åtgärder. Parlamentet insisterar i detta avseende på att den nya ordningen inte får ersätta tillämpningsområdet för de nuvarande landsspecifika åtgärderna avseende de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser vidare att en framtida ordning till fullo måste komplettera och vara förenlig med de befintliga internationella sanktionsramarna, särskilt i förhållande till FN:s säkerhetsråd.
7.Europaparlamentet understryker att ordningen måste vara juridiskt korrekt och i full överensstämmelse med högsta möjliga standard i fråga om skyddet och iakttagandet av de berörda personernas eller enheternas rättssäkerhetsgarantier. Parlamentet betonar i detta avseende att beslut om att förteckna och avföra fysiska personer från listan bör grunda sig på klara och tydliga kriterier för att garantera en grundlig rättslig prövning.
8.Europaparlamentet betonar att åtal av förövarna av grova människorättskränkningar inom nationella eller internationella jurisdiktioner även i fortsättningen bör vara det främsta målet för alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater gör för att bekämpa straffrihet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om staternas grundläggande ansvar när det gäller att ställa förövare till svars för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
9.Europaparlamentet varnar för att ordningens politiska legitimitet till stor del kommer att bero på rådets förmåga att anta förteckningar som enbart grundar sig på människorättsliga aspekter, i motsats till geostrategiska eller andra aspekter. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att överväga att tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet när sådana förteckningar tas fram.
10.Europaparlamentet anser att ordningen bör kunna riktas mot fysiska personer från såväl statliga som icke-statliga aktörer eller enheter.
11.Europaparlamentet förväntar sig att framtida förteckningar inom ramen för denna ordning ska grundas på konkreta bevis och uteslutande på information från öppna källor, inklusive information från organisationer i det civila samhället. Parlamentet förväntar sig att det finns en tydlig och direkt koppling mellan en fysisk persons förteckning och hans eller hennes brott.
12.Europaparlamentet anser att den nya ordningen bör fokusera på förövare som har en direkt och omedelbar koppling till brottet, till exempel enskilda personer från säkerhetsstyrkorna eller rättsväsendet, men den bör också gör det möjligt att förteckna fysiska personer på högsta nivå i befälsordningen, när så är lämpligt.
13.Europaparlamentet anser att en snäv grupp av kränkningar bör prioriteras, såsom direkt inblandning i tortyr, påtvingade försvinnanden, människohandel och politiskt motiverade fängslanden. Parlamentet begär att inom ramen för denna sanktionsordning ska också fysiska personer som är inblandade i affärsverksamhet som direkt bidrar till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, till exempel vapenaffärer, utbrett markrofferi eller miljömord som underblåser konflikter, beaktas.
14.Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett korrekt genomförande och verkställande av sanktionsordningen när den väl har inrättats. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att var för sig avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att övervaka genomförandet av den nyinrättade ordningen, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om listorna, både i EU och i de berörda länderna.
15.Europaparlamentet begär att mandatet för Europeiska ombudsmannen utvidgas till EU:s sanktionsordningar, bland annat för mänskliga rättigheter, eller – som ett alternativ – att det inrättas en särskild ombudsman för EU-sanktioner.
16.Europaparlamentet insisterar på att parlamentet noggrant ska granska de åtgärder som vidtas av rådet inom ramen för denna framtida ordning, särskilt när det gäller att definiera och ändra kriterierna för uppförande på förteckningen och att ändra dessa förteckningar.
17.Europaparlamentet hyllar de outtröttliga insatser som gjorts av aktivister inom det civila samhället till stöd för införandet av sanktioner riktade mot enskilda förövare. Parlamentet rekommenderar inrättandet av en rådgivande kommitté på EU-nivå som omfattar sakkunniga och företrädare för det civila samhället och som skulle bidra till de pågående diskussionerna i rådet om en framtida ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna. Parlamentet insisterar på att ett nära samarbete med denna kommitté ska införlivas i alla framtida ordningar.
18.Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:sgeneralsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.